På en ingivelse gick jag in för att titta till dig när du sov, bara för att upptäcka ett litet rufsigt bebishuvud som vinglande satt upp i sängen. Jag tittade närmare och insåg att du sov. I samma ögonblick så stupade du med huvudet före ner i fotänden av sängen, kurade till dig och sov vidare. Så sött att jag höll på att krypa ner intill dig.
Precis sådär trött är jag i själen just nu. Mentalt sitter jag här och vinglar och har bara lust att stupa ner i en madrass och slippa omvärlden. Fast när du är vaken, så piggnar själen till också. Så jag går och sover nu, så att det snart är morgon och jag möts av samma rufsiga huvud och ett sömnigt morgonleende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar