tisdag 20 december 2011

Gaza

Jag fastnade i en dokumentär på ettan om Gaza. Gazas tårar.

Jag vågar knappt blunda nu, för de bilderna etsade sig fast. Mitt hjärta gråter med människorna som lever där. Jag var inte pro-Israel innan. Jag är det definitivt inte nu. Förbannade religionskrig. Eller förtryck dom i det här fallet.

Om du inte är harhjärtad, se den.


Edit: den är för våldsam för att ligga på svtplay, men reprisen går imorgon 00.35

eller se den här

8 kommentarer:

  1. En läsvärd kommentar ang Gazas tårar: http://fredsprocessen.wordpress.com/2011/12/21/gazakriget-borjade-ar-2001-inte-i-december-2008/

    SvaraRadera
  2. Fredsprocessen, det startade mycket mycket tidigare än så.

    Som mamma till en pojke i samma ålder som de som avrättats i dokumentären var det otroligt gripande.

    Jag är inte antisemit. Jag är bara inte för Israel. Jag har också varit på plats och sett bl a Blue Line mellan Libanon och Israel.

    SvaraRadera
  3. Varför är du inte för Israel? Är du emot något annat land?

    SvaraRadera
  4. Fredsprocessen, jag är emot hur Israel är en konstruktion, vilket är rätt unikt för just Israel. I övrigt är jag emot all form av förtryck. Norra Sudans av Södra t ex.
    Sen är det inte kanske alltid svart på vitt.

    Jag är också väldigt skeptisk till religiös fanatism och tror starkt på att själv agera så som man vill att andra ska agera mot en själv.

    Med det sagt, vill jag inte fortsätta den här diskussionen här. Jag är övertygad om att vi skulle kunna diskutera den här frågan i en mindre evighet bara för att fortsätta stå på exakt samma platser åsiktsmässigt som där vi började.

    SvaraRadera
  5. Det jag har märkt är att folk är snabba att uttala sig ang den här konflikten, men har kanske inte alla gånger tagit reda på fakta. Du är välkommen att ta del av det jag skriver på min blogg: http://fredsprocessen.wordpress.com/

    SvaraRadera
  6. Jag är kanske inte lika insatt som du, eftersom du har en hel blogg i ämnet. MEN jag har levt tillsammans med människor som levt där (hjälparbetare). Jag har också stått bredvid en palestinsk kvinna som pekat på byn där hon växte upp inne i Israel, från andra sidan gränsen till Libanon.

    Jag har sett Israels minfält. Jag har sett Israels försåtsmineringar. OCH jag har sett barnen som leker bland dem. Jag har sett platserna där "martyerna" står och kastar sten in i Israel och jag har sett granaterna som Israel kastar tillbaka.

    I dokumentären såg jag barnen som blivit avrättade. Jag såg pappan som förlorat alla sina barn. Spädbarnet som låg på sin döda mamma och grät. Inget kan få mig att tycka att det är ett okej handlande. Oavsett vem som gör det.

    Så ja, jag kanske är färgad. Men jag är det av en anledning. Och nej, jag kommer inte att följa din blogg.

    Tack för diskussionen.

    SvaraRadera
  7. Det handlar ju inte om att allting Israel gör skulle vara rätt. Det handlar om att Israel utsätts för många hot och att landet försöker försvara sin befolkning. De gör inte allt det där på skojs skull.

    SvaraRadera
  8. Det finns regelverk för hur man försvarar sitt folk. De regelverken följer inte Israel.

    Diskussionen är avslutad för min del. Nu kan du fortsätta föra debatten i din egen blogg. Tack.

    SvaraRadera