Intelligens

"Intelligens ärvs på mödernet" sa alltid mamma när vi var små och hade sagt eller gjort något smart.

I morse fick jag vatten på den kvarnen när Mini tog gummiklubban till bultbrädan och slog sig själv i huvudet. Ja, det gjorde ont och ja, han grät. Och jo, jag skrattade lite i smyg, för han är ju bara så söt och det var ju så dumt att slå sig i huvudet med en gummiklubba.

Men sen var det ju rent korkat faktiskt att han gjorde precis samma sak två gånger till. Som om det inte gjorde ont nog första gången. Och ja, till slut skrattade jag rakt ut medan jag torkade tårar och la undan klubban (vill ju inte att han ska banka sig i skallen) och gullade honom till att glömma att det nog gjorde lite ont i huvudet.

Inte så smart Mini.

I skrivande stund hör jag min 21-månaders som pratsjunger inifrån sin säng. Så här har han hållit på i 1½ timma nu. Han är ju inte ledsen eller så. Han håller bara igång. Redan vid sextiden gnuggade han ögonen, ja egentligen var han trött redan när jag hämtade honom på förskolan. Men sova, nej nej, det tänker Mini inte alls göra.

(eller jo, för sista gången jag la ner honom så rullade ögonen runt i huvudet på honom och jag behövde bara viska söta saker i hans öra för att han skulle komma till ro)

Var han har fått det ifrån förstår jag bara inte. Själv ska jag strax gå och lägga mig. Jag ska bara... ni vet så där "ska bara" som jag gör varje kväll tills jag somnar i soffan när klockan blivit för mycket och vaknar ett par timmar senare och kryper till sängs.

Det är uppenbarligen inte bara intelligens som ärvs på mödernet... hm.