Gott nytt år!

Festen gick/går bra. Ett par timmar kvar till tolvslaget. Favoritvinet i glaset. Fyrverkerier runt husen och jag är färdig med 2012. Ett riktigt skitår. Jag är redo för 2013.

Bring it on!!

Så… vilka löften ger ni? Själv ska jag skratta mer!

Näst sista

Jösses vilken dag. Rätt ner i tvättstugan när jag vaknade, frukost med Mini, storstädning, lunch, söva barn, hämta tvätt, torka golv, fixa mig, väcka barn. På med ytterkläder. Av med ytterkläder, byta blöja, på med kläder. Halvspringa till Leos Lekland. Se barn roa sig i tre timmar. Skrev jag se? Fel, klättra runt Leos Lekland i tre timmar. Jisses!!
Men älska se Mini åka rutschkana. Lyckligare unge får man leta efter.

Handla på Coop, promenera hem, fixa kvällsmat, äta, charmas av gullepojke som ville leka med mamma ikväll också.

Bada trött kille, stoppa honom och mig i säng. Läsa, gosa, pussas. Bli utkörd. Stryka kläder, och duken till imorgon.

Nu är det bara lite fika och tvätthögen kvar. Till Du Har Mail så klart.

Tror jag kommer att sova gott inatt. Vad har ni gjort idag?

Blödigt

Sedan Mini kom har jag blivit så blödig. Trodde att det skulle försvinna med tiden, men jag undrar om det inte har blivit värre.

Vi har haft en rätt vanlig dag idag. Handla på ICA Maxi och sen städa. Eller tja, jag skulle ha städat mer, men jag valde att leka med Mini istället. Först var det krascha bilar, sedan var det pussla följt av Duplo. Så vad gör det att hela lägenheten är full av barr. Damma inför festen gör jag bara det nödvändigaste. Badrummet får bli måndag morgon.

Det var så ljuvligt att spendera den där tiden med honom. Se hur smart han har blivit. Han kan t ex laga luckan som trillar av lastbilen själv. Duplot kan jag se hur han liksom tänker ut och nåde den som sätter fel bit på fel plats.

Sedan kvällsfikade vi tillsammans i soffan. Följt av bokläsning och nattismys fullt av pussar och kramar. Eftersom Mini alltid har somnat själv i egen säng så gäller det även när han sover i stor säng. Han kommer bara inte till ro när jag ligger där. Så efter någon timme säger Mini till mig. "GÅ mamma" och pekar ut genom dörren. Jag blev så full i skratt att jag pruttade honom på magen och pussåt upp ena armen och nappen för honom. Han kiknade av skratt och la sig till rätta när jag smög ut genom dörren.

Nu sover han som allra bäst och jag har läst bloggar och grinat av lycka i soffan. Jag är så ofantligt lyckligt lottad som får leva med Mini. Världens goaste smartaste charmigaste unge.

Och vet ni, det är okej att vara blödig. Så länge jag grinar av den här anledningen så klagar jag inte det minsta.

Lördag

Vi är på ICA Maxi och handlar. Mini sitter i vagnen. När vi närmar oss kassorna och därmed godiset sträcker Mini armarna rakt upp och utropar:

"Det är LÖÖÖRDAAAAG!"

Tanten intill börjar skratta och jag tror visst att det är nån som har koll.
Lördagsgodis blev det. Såklart.

Citat

Liten var sjuk och ledsen. Ont i magen och stora tårar trillade nerför kinderna. Halvliggandes i mitt knä hulkar Mini:

"Jag vill vara glad mamma. Jag vill inte vara ledsen!"

Mini vaknar ledsen och det går över i gnäll som inte går att hejda. Jag blir irriterad och säger att nu får det vara nog:

"Men jag VILL gnälla mamma!"

Illa

Lilla bus har magsjuka. Det började dagen innan julafton och har hållit i sig hela veckan. Korkade mamman tolkade det först som resmage, men han har vaknat lite på nätterna och varit ledsen. Inatt var han JÄTTEledsen och klagade på ont i ryggen. Imorse hade vi bajsfest här.

Stackars liten. Jag fick ställa in alla planer för dagen (som var förberedelser inför nyårsfesten jag ska ha här hemma. 6 vuxna och lika många barn där Mini är näst äldst). Det vi har gjort är att gå till ICA och köpa magsnäll mat och mjölkfri välling. Den senare ville han inte ha. Däremot gick avslagen Coca Cola hem. Jösses. Tre millisekunder så hade han kopplat logon till det underbara han drack. Helt salig.
Han har inte smakat läsk tidigare. Den här var dock utan kolsyran kvar.

Jag har dock läst på och det är normalt att det håller i i en vecka, att det inte är så smittsamt i den här fasen och att man lätt blir tillfälligt laktosintolerant några dagar efter. Så jag räknar kallt med att kunna ha min fest och hoppas komma iväg på en social aktivitet på söndag.

Imorgon ska här shoppas mat och städas.

Kärlek

Julaftons morgon vaknar Mini med ett paket bredvid sängen.

"Titta Mini, tomten har varit här inatt!"

"Åh TACK mamma!"

Finaste ungen.

Vi väntar på tomten. Mini kikar i fönstret. Han har längt i ögonen. Så kommer han till slut. Vi har pratat om det länge. Vad tomten frågar och vad svaret är. Mini vill inte säga ja.

Tomten kommer och Mini möter honom i mosters famn.

"Finns det några snälla barn här?" Frågar tomten. Et högt klingande JAAA hörs från Mini

Sedan satt Mini på golvet framför tomten, reste sig tackade tomten för varje klapp med en kram. Öppnade varje klapp försiktigt och lekte med ALLA sakerna han fått. Han var bara så tacksam, lycklig, lugn och fin.

Det var inte ens svårt att gå och lägga sig när det var dags.
Mini kröp snällt ner, men svårt att komma till ro. Han återberättade hela förloppet och om alla som fått julklappar.

Mitt älskade lilla julfreak. Din mamma älskar dig så mycket. Finaste barn. Min tacksamhet över att du finns är oändlig.

God jul!

Önskar Mini och Mamman

Klapp

Mini möter andäktigt jultomten i julhandeln. Får klappa skägget och allt. Svarar tyst tyst och blygt på vad han heter.

"Vad vill du ha i julklapp?" frågar tomten helt enligt kutym.

"PAKEEEEEET!"

Det gäller att veta vad man vill. Känns skönt att veta att just paket kommer han garanterat att få.

Bussen

I somras hälsade vi på A med lilla H och där fanns bussen. Oj. Mini var kär i bussen. Han släppte den inte på ett dygn. Hade han fått hade han sovit med den.

Jag köpte den inte till tvåårsdagen. Ångrade mig. Skulle visa den för mormor inför jul och då var den där, på Blocket. För 50 kr i stället för 350 kr.

Jag slog till.
Såklart.

Sedan har den legat i påsen i garderoben.

Nu tog jag fram den. Gjorde rent den (alltså visst det var billigt, men herregud så skitig den var. Gör man inte rent innan man säljer?!)

Nu ska den paketeras.
Schah, säg inget till Mini!

Na na na na na

Under invänjandet till stor säng har det nästan uteslutande varit så att Mini somnat på min arm. Och jag har somnat i Minis säng. Hopplöst, för det tar mig en mindre evighet att nå vaket tillstånd sen och då är tiden uppäten.

Så idag kör jag hårda bananer. Läsgos och lite efter, men sen gick jag upp. Nu har han kört alla klassiker: mamma vatten, mamma vad gör du, mamma ligga här.

Min favorit är dock: na na na na na, du kan inte ta mig

Och det faktum att han inte fattat att han faktiskt KAN gå ur den stora sängen själv. Han är relativt smart, men så smart är han inte.

Boink

Jag går in och pussar om det sovande barnet. Så pratar han plötsligt i sömnen:

"Boink"

Fniss

F'låt

Mini testar gränser. Sista tiden har det varit vad som är att slå och inte. Det är verkligen irriterande och jag har nu insett att jag måste sätta gränsen hårt och direkt.

Så ikväll kom ett test i sängen och jag var relativt hård. Och så frågade jag vad man säger om man har slagit någon:
"Förlåt"

Sedan kom orden som berättade hur han sagt förlåt till lilla E, efter att ha "slåss vid rutschkanan"

Jag som försökt lirka ur händelser från förskolan och så är en bekännelse det första jag får höra!

Vin

Igår njöt jag av mitt absoluta favoritvin. Jag njöt lite för bra, för det är tungt idag. Så tungt att besöket får bada Mini och här sitter jag och gömmer mig.

Ordningen återställd

Nu har Mini äntligen fått sin krona. En stolt Lucia gled genom decembermörkret från förskolan till restaurangen där fredagsmiddagen intogs.

Nu är allt som det ska.

Älska mig mest när jag förtjänar det som sämst

9 månader sedan gallstensoperationen. Lika lång tid med smärtor på nätterna. Lika lång tid utan att kunna vara minsta hungrig. Mjölk, bröd och kex. Mina bästa vänner. För att inte tala om sockret, för finns det en bättre vän än den när man är trött och inte får sova?

Men 9 månader på den dieten sätter spår. Jag är nu rekordtung och otränad. Vissa motionsformer går bort sedan förlossningen. Andra kräver för mycket tid och främst logistik. Och ärligt talat. Jag har varit så under isen det här året att motion har varit mitt minsta fokus.

Idag stod jag i ett provrum och konstaterade kallt fakta. Med alla dumma elaka tankar man kan ha om sig själv i huvudet.

Hur konstruktivt är det? Varför kan jag inte bara njuta av att jag är som jag är? Visst, det är kanske inte alltid bekvämt och jag gillar inte att inte orka, men jag vet varför det är så här.

För att kompensera för allt elakt jag tänkte köpte jag därför båda tröjorna, fick 20% rabatt och blev så glad att jag hittade lösningen på två andra problem direkt.

Se där vad lite egenkärlek kan göra!

Glöm inte!

Mini blev hämtad och passad av fina L idag. Vår "barnflicka". Som han älskar henne! Underbart att se.

Jag skulle ha gått på dejt (det ni!), men den blev inställd. Istället åkte jag och shoppade. Lite till Mini, men mest till mamma. När jag kommer hem så kommer Mini glatt springandes ut i hallen. Ögonen glittrar och så kommer orden:

"Min Luciakrona mamma?"

Nä, det hade jag ju inte köpt någon. Men jag får väl göra det imorgon. Visst är det rea på dem då?

När mammahjärtat smälter

Vi sitter i TV-soffan och myser till Lucia på morgonen. Äter pepparkakor och dricker kaffe/välling.
De spelar blåsinstrument och Mini säger andäktigt:

"Vad fint det låter mamma!"

Den fantastiska kören sjunger, klädda i sina vita särkar. Stjärngossarna är mååånga och Lucia har mörkt lockigt hår. Mini älskar det. Jag kan känna det i varje fiber hur mycket han trivs, njuter av stunden. Så vänder han sig mot mig. Klappar mitt hår och säger:

"Mamma, du ska vara Lucia. Mamma ha ljus i håret."

Minis fingrar leker med mina lockar och mina ögon klipper för att blinka bort de där tårarna som väller upp liksom ända ner från magen när jag inser att det är en komplimang från min tvååring.

"Mamma älskar dig Mini" säger jag

"Jag äskar dig mamma" säger Mini

Mammalockar

Luciafirande - hur det blev

Åh, vad jag hade peppat och preppat inför Luciafirandet. Min son har en stor fascination av Lucia och allt som hör till. Han älskade sin stjärngosseoutfit. Jag var duktig och tog med luva utifallatt han inte skulle vilja.

Jag kom dit. Mini var i sitt esse och körde någon form av discomask på golvet. Jag klädde på honom, satte på honom struten och han höll stjärnan med glittriga ögon. Alla vuxna i lokalen utbrast i ett unisont. ÅÅÅÅÅÅÅH vad du är FIIIIIIIIN

Precis då kom lilla söta E, med en luciakrona på huvudet och plötsligt hade min glittriga lilla stjärngosse förvandlats till ett litet motsträvigt avundsjukt monster.

“VILL HAAAAA DEEEEEEEEEEEEEEN!”

Inget glitter, inga luvor, inga mutor i världen hjälpte. Mini ville ha en luciakrona.

Jag lyckades i alla fall få honom lugn nog att vara med och sjunga (som han älskar och tjena vad ungen kan sångerna). Efter det var det lussebulle och pepparkakor. När andra barn liksom mosar och pillar på sina gotter så trycker Mini in dem i munnen som att han aldrig fått en sötsak tidigare i hela sitt liv. Sedan vill han såklart ha mer och det alla andra försöker äta.

Sedan fick han låna lilla Es krona en stund. Vi gjorde en smällkaramell och allt var frid och fröjd.

Efter att mamma lovat att köpa Mini en egen Luciakrona på rea.

Luciafirande

Imorgon är det Luciafirande på förskolan. Vi är redo. Även med en alternativ tomteluva utifallatt. Ibland är jag mamma på riktigt.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Nu när Mini sover i eget rum, såg jag lite fram emot morgnarna när han skulle komma tassande och gosa med sin mamma.

Jag missade två saker:
1. Mini har inte fattat att han kan gå ur stora sängen själv. Om han vaknar ligger han kvar.

2. Mini är sjukt morgontrött. Klockan är nu halv nio och han sover. Jag är hungrig och måste gå upp och äta.

Snopet!

Stjärngosse

Mini älskar Lucia. Han går runt med bilder på henne. Sjunger sångerna. Pratar om det.
Själv vill han vara stjärngosse ingen fråga om den saken. Han har pratat om det länge nu.

Igår kom skjorta strut och stjärna. Lyckligare unge får man leta efter.
Sååå nöjd.

"Och mamma, du ska vara Lucia!"

Linne har jag, någon som kan låna mig en krona?

Kreativt II

Ok, inte världens mest inspirerade middag, men allt hänger på presentationen. Eller hur?

Kreativt

Ikväll har jag varit busig. Jag har varit på julfest på Sveriges yngsta slott. Hur mysigt som helst.

När jag kom hem väntade första egenproducerade pärlhalsbandet på matbordet. Åh, som jag drömt om dagen mitt barn gjort halsband åt mig och så missar jag dagen när Mini själv ska ta hem sitt första pärlalster.

Nu är den här!

Mitt

Det här mina vänner, är mitt sovrum. Ser ni där till vänster där det står en stol?

Det står ingen spjälsäng där längre.

Mitt sovrum är återerövrat!

Varning

Den här "fingerfärgen" var det dummaste. Grönfärgad tvål. Supertrist!

VAB

"Bara han somnar ska jag hinna göra sååå mycket"

Skulle inte tro det va.

Snö

Mini älskar jul. Jisses amalia. Massa män med skägg överallt, bling bling, Lucia, tärnor och stjärngossar. Han är helt betagen. Sjunger alla julsångerna om och om igen.

För att inte prata om julklappar. "Snuttis vill också ha julklapp" förklarade han högtidligt idag. Allt är fantastiskt när man är två år och det är advent och lackar mot jul.

För att inte tala om snön. Idag kom den och vi gick ut. "MAMMA! Det är snö på alla blommorna!!" deklarerade Mini högt.  Sedan sjöng han blinka lilla stjärna för apotekspersonalen medan jag köpte Alvedon till sjuklingen. Gissa om det gick hem.

Hoppas att snön stannar. Hoppas att julen blir vit och glittrig och fantastisk. Att den blir det senare är ju helt klart. I alla fall för Mini.

Min

Mini är sjuk och sover i min säng. Helt ok, så länge det inte är normen.

Mitt i natten vaknar jag med ont i nacken och inser att Mini kapat min kudde. Han ligger inte på den, så jag tar lätt tillbaka den och gosar mig tillrätta.

Då känner jag små händer treva, kila, dra och inte ge sig förrän kudden är bortom min kontroll. Han sätter sig upp i sömnen, lägger kudden tillrätta och sig själv ovanpå!!

Min kudde är kapad. Skitunge.
Jag går och hämtar kuddarna i hans säng och när jag kommer tillbaka ligger barnet på tvären över sängen.

MIN kudde och MIN säng. Känner tvååringen vakna inom mig. Så det här inlägget är skrivet i ren tvåårsanda.

MIN unge? Han ligger och snarkar som bäst i mitt öra. Jag borde snarka tillbaka.

Godnatt!