tisdag 26 februari 2013

Andas

Mini hade en torr hackig hosta. Den drog ner honom. Jag tänkte att det var sluttampen på förkylningen och inte så farligt. En kompis var här och passade honom så att jag kunde jobba några timmar (fantastiskt).

När jag kom hem såg han lite tagen ut, trots att han sovit okej, men rätt snart blev det sämre. Jag kunde se hur han slet med andningen. Han gick från att vara rätt ok till väldigt ledsen, sliten och ha det jättejobbigt på kanske 30 minuter. 30 minuter senare var han apatisk och ledsen över att hosta. Han kunde inte prata, då hostade han.

Då känner man sig inte kaxig som mamma. Det är i de stunderna jag hatar att vara ensam.

Sjukvårdsupplysningen, jourvårdcentralen nästa. I väntrummet kräktes han rakt ut av hostan.

Samma läkare som förra gången och Mini fick inhalera astmamedicin, stick i fingret, och där tio minuter efter inhalationen piggnade han till.

Så fick vi mediciner. Morfinhostmedicin och inhalator. Nu sover Mini lugnt

Och jag däckade på soffan.

Håll tummarna för att det blir bättre imorgon!



3 kommentarer:

  1. Näemn stackars liten Mini (och Minis mamma såklart). Hoppas han blir bättre och att ni får vara friska lääänge. Nu kommer snart våren med ljus och värme, tack och lov!

    SvaraRadera
  2. åh kämpigt! Krya på Mini och att du får vila med. Kram.

    SvaraRadera
  3. Men lillfis da! Krya pa sig!

    SvaraRadera