onsdag 6 februari 2013

Att umgås med en febrig tvååring

Idag var det VAB. Hå och hej. Mini vaknade med hög feber, som åkt jojo under dagen. Förvånansvärt nog har hans humör varit strålande. Min glada kille, som ÄLSKAR medicin och sveper Alvedon och Ipren som att det vore godis.

Dock har han inte velat sova på en hel dag. Trots att vi låg tillsammans på min säng och mat och Alvedon i kombination med febertoppen borde ha däckat ungen. Nej då, mamma somnade till, men inte Mini. Han snurrade och pillade. Klappade och gosade. Och plötsligt, utan att jag sagt ett ljud, så tittar Mini mig djupt in i ögonen och säger: "Jag älskar dig mamma"

De där oförberedda kärleksyttringarna får mitt hjärta att lyfta! Vilken bonus.

Så kom eftermiddagen och Mini blev tröttare och tröttare. Emellanåt yrade han, men han ville prompt leka med sina leksaker och inget annat. Defintivt inte sova, men jag lockade honom i säng med Pippi och kapitlet om Dunder-Karlsson och Blom. Efter det var det lampsläckning och där i mörkret låg Mini och pratade. Ögonen slutna. Bla bla bla och så somnade han mitt i ett ord. Däckade.

Kan undra hur imorgon kommer att vara?

5 kommentarer:

  1. Åh den där kärleken. När jag hämtade på dagis idag så sprang B fram och slängde sig om min hals medan han ropade mammamammamammamama! Alldeles glad. Han trivs på dagis, och ville ju inte gå hem sen - som tur är. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, Mini vill aldrig följa med mig. Mormor, L eller J följer han lätt med, men inte mamma. Nähärå!

      Tar det också som ett tecken på att han trivs. :-)

      Radera
  2. Hoppas det är bättre idag!

    www.mammatea.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit tröttare, men bättre med lägre temp

      Radera