tisdag 19 februari 2013

Goda råd är dyra

Ikväll har Mini varit trilsk och tvär. Vad hände? Var tog min goa unge vägen?

Plankan på förskolan och inte vilja gå hem. Vägra äta maren. Vägra ta på sig pyjamas. Vägra komma till tandborstningen och till slut blev mamman arg och tog fram hot och konsekvens. Antingen kommer du hit NU eller så tar jag undan brandbilen.

Vilket resulterade i att brandbilen åkte upp på hyllan, tänderna borstades på ylande unge, som fick gå och lägga sig utan saga. Jag var för arg för att det skulle kännas bra att läsa.

Så jag gick och ringde morfar som ligger på sjukhus. Nu sitter jag i soffan och reflekterar; hur tar man sig bäst runt såna här dagar? Hur hanterar man trots på bästa sätt? Vad säger ni?

Hjälp en förvirrad trött småbarnsmamma!

9 kommentarer:

  1. Skitsvårt det där. Jag tror att de nog bara måste vara så vissa dagar, trots att det säkert är hur jobbigt som helst för dem också så tror jag att det är utvecklande på något sätt. Hur hantera det? Äta massor av choklad när skitungen/arna somnat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm... det jag gjorde var att gå in och krypa ner i sängen hos honom. Han var fortfarande vaken och så gosade vi och busade MASSOR tills han verkligen behövde sova. Då sa vi godnatt, jag stoppade om honom ordentligt, pussade honom och gick ut. Sedan har det varit tyst. Tror att han somnade på två röda.

      Radera
  2. Åh välkommen till trotsåldern! Förbered dig på att du kommer gå från att känna dig som en toppenmamma till en helrutten mamma. Men vips så är det över, han är tre och du blir en alldeles perfekt och lagom bra mamma igen. Tips? Jag vet inte, räkna till 10 (eller 1000)? Distraktion och att välja sina strider kanske.

    SvaraRadera
  3. Och just ja, tydlighet och förberedelse. Nu skall vi snart gå, så då måste vi sätta på oss kläderna. Om 5 minuter är badet slut (man kan använda äggklocka). Och förklara hur man själv känner; Jag måste komma i tid till jobbet, jag blir jättestressad om vi inte kommer iväg nu, det är jobbigt för mig.

    SvaraRadera
  4. ”Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga.”

    Jag brukar kolla Petra Lindkrantz blogg, orkade jag skulle jag läsa böcker men det är lite enkalre att läsa snabb text på nätet.

    http://petrakrantzlindgren.se/2012/03/05/fem-tips-till-dig-som-har-trotsiga-barn/

    SvaraRadera
  5. Tålamod, tålamod, tålamod, tid och lite bestämdhet.
    Två minuter på andra sidan en dörr har gett mig nytt tålamod ibland. Att förvarna inför något hjälper också ofta, kanske bättre på lite äldre barn.

    SvaraRadera
  6. Ibland kan det ta udden av en situation hos oss genom att ge barnet ett val. Inte om tröjan ska på eller inte. Men vill han ha den röda eller blå? Att få välja flyttar fokus lite och plötsligt åker tröjan på av bara farten eftersom han ju faktiskt valt själv. Tror han ;) Funkar förstås inte alltid. Man får hitta sina knep vad som funkar hos just sitt barn. Och däremellan välja sina strider med stor noggrannhet.

    SvaraRadera
  7. Apropå det där med val och välja strider. Att borsta tänder är ju inte förhandlingsbart, men kanske platsen? Gör det nåt om man står framför tv:n och borstar en dag? Det innebär ju inte att barnet kommer göra det resten av livet. Men om han får välja plats (iaf denna gången) så är humöret och orken på lite bättre nivå. Så får man hitta vilka "regler" som går att rucka på när man är i sådana faser.

    SvaraRadera
  8. Tove,
    Mini väljer kläder varje dag. Han är med och bestämmer och lagar mat. Han väljer bok och napp. Han pratar om hur han känner sig. Vi borstar tänderna enligt hans preferenser (framför TVn på morgonen) och på kvällen väljer han mellan att sitta i mitt knä, stå vid handfatet, sitta på toalettstolen själv. Det har han gjort sedan typ ettårsåldern.
    Men ändå hamnar vi i diskussionerna och plankan.

    Jag tror inte att problemet är att Mini inte känner sig stor och duktig. Det vet jag att han gör. Det är något annat som ligger bakom.

    SvaraRadera