Saknar

“Didn’t you have a foreign minister called Anna?”

Min sydsudanesiske assisten/livvakt ställde frågan bakom ryggen på mig och jag svarar att jo det hade vi. Jag minns mitt möte med henne. Utstrålningen, kunskapen, retoriken.

“She was murdered.” konstaterar han. “she was walking in your capital without her bodyguard and stabbed to death”

Jag förklarar att i Sverige har vi inte för vana att ha ihjäl varandra. Att gemene man inte bär vapen och att vi är ett fredligt folk. Platsen jag befinner mig på är allt annat än lugn och fredlig.

“You will not be murdered, you have me”

Och jag inser att hela samtalet gått ut på att han vill tala om för mig att jag är trygg med honom som livvakt.

Det som hände var dock att såret efter hennes bortgång gick upp igen och idag har det gått otroliga 10 år och jag saknar henne fortfarande i politiken. 

En dröm hade varit att höra henne tala om fertilitetsvård för ensamstående.

Nu får vi aldrig göra det.

Jag saknar Anna Lindh i svensk politik.