fredag 23 maj 2014

För att klargöra ytterligare

I den här debatten om ensamståendes rätt till fertilitetsvård i Sverige så snackas det om att förvägra barnen en pappa.

Nej, jag har aldrig förvägrat Mini en pappa. Jag har gett honom möjligheten till ett liv. 

Det finns ingenting jag skulle förvägra Mini. 

Jag ser heller inte så stor skillnad på mammor eller pappor. Jag ser föräldrar. Alla lika viktiga. 
Det värsta jag vet är att se en förälder svika sitt barn. I Minis fall finns inget svek. Han vet att det finns en donator som givit bort sina pappafrön för att Mini skulle få bli till. En kärleksfull handling. 

Jag är evigt tacksam mot den mannen och sörjer å hans vägnar förlusten att inte få träffa den här ljuvliga ungen. Jag är också tacksam över att få ha lärt känna en livs levande donator (inte Minis donator). Spännande att se hans intresse för Mini. Det är en underbar människa. 

En man som av gott hjärta valt att ge möjligheten till liv och det är det ursprunget Mini har. Sämre kan man ha det. 

3 kommentarer:

  1. Så väl uttryckt!

    SvaraRadera
  2. Mycket bra uttryckt. Även det förra inlägget. Hela den här diskussionen om att donatorbarn till ensamstående har "förvägrats en pappa" utgår från en felaktig premiss. Själva förutsättningen för att dessa barn finns är att de inte har en pappa. De har en donator. Annars skulle de inte ha existerat. Om Femmis-kvinnor hade fått barn i relationer hade det ju inte blivit samma barn.

    SvaraRadera