Är det nu det händer?

Semesterstart. Ljuvligt. På måndag åker vi på Femmisläger. Så nu är det tvätt och packning på agendan. 

Själva semestern inleddes med en massage och sedan grillning och champagne hemma hos M. Hans trädgård är ljuvlig så här års. Gamla äppelträd, pool, lummigt, kanin, studsmatta, sol. 

Och M grillar fantastisk mat. Sämre kan man ha det. 

Sedan badade vi alla i poolen och jag lärde fina E att göra volter i vattnet. Den lyckan. 

Behöver jag säga att Mini älskar det? Även om konflikterna mellan döttrarna kommenteras av Mini med "jag får ont i öronen då mamma"

Sedan en cykeltur genom stan. Vad jag älskar de där kvällsrullningarna på cykel. Folkliv, sol, värme, filosoferande eller sjungande Mini. Åh, jag skulle vilja stoppa dem i en burk att ta fram mitt i vintern. 

Väl hemma kunde jag inte hålla mig. Jag hade köpt en semesterpresent till Mini. En buss. Som han trånat efter den. Egentligen var klockan för mycket, men det struntade jag i. Mini rev upp papperet och den LYCKAN. "Mamma, jag har ju saknat en buss!"

Vi lekte med den en lång stund. Plötsligt säger Mini:

"Mamma, varför står det stopp på bussen?"

På bussens sidor finns det olika trafikskyltar, men av stoppskylten ser man bara bokstäverna. 

"Hur vet du att det står stopp?"

"S T O P, det blir ju stopp. Man skulle kunna ha en hand så här också." säger han och håller upp handen med spretande fingrar. 

Snart knäcker han läskoden på riktigt. Förstå! Han fyller fyra i höst. 

Till slut kröp vi ner i sängen, bussen parkerad så att det är det första han ser när han vaknar och innan ögonen slog ihop frågade jag Mini vad som varit bäst med dagen. 

"Att åka hem till M"

Vilken dag. Vilken semester vi ska ha.