När jag vaknar och det första som händer, innan jag ens är medveten om min omvärld är att tårarna droppar ner på kudden. Det är då man bara vill få dö och slippa slå upp ögonen och möta verkligheten.
Idag är det ingen bra dag.
Känner hur jag bara vill isolera mig. Inte bara idag. Jag vill isolera mig och ha total fokus och kontroll tills jag har nått mitt mål. Att träffa andra människor. Höra deras problem ta in dem, engagera sig, lyssna, ge respons. Det är för mycket och jag märker att jag inte är någon sympatisk person. Eller jo utåt är jag nog det. Utåt sett ler jag och pratar och överkompenserar min brist på engagemang. Inuti vill jag bara be hela världen (nästan i alla fall) att dra åt h-vete. Bara hela den proceduren tar ju massor av energi från mig.
Men jag kan ju inte göra det. Sluta interagera med andra. Och så länge jag inte vill ösa över min sorg över att jag inte lyckas, att jag inte har barn, inte är gravid, att blodet kommer som en klocka, forsar ur mig och gör mig så ledsen. Ja då är det spelet jag får spela.
Hur gör man det utan att bli galen?
Men ååååå....det verkar vara något som går=( Det ledsna och dåliga.....önskar vi bodde närmre varann!!
SvaraRaderaStor KRAM från Anna franmitthjarta.wordpress.com
Åh, den där galenheten... Den är svår att mota på dörren. Spela inte för många spel bara. Då brinner hjärnan upp till slut. Det finns säkert någonstans/hos någon du kan spela ut hela ditt register? Var där när du kan... Som en lisa för själen. Kram!
SvaraRaderaIngen aning. Lyssna på de andra, de verkar klokare. Själv blev jag galen, eller nä, men det känns attan så ibland. Stor kram!
SvaraRadera