tisdag 5 juli 2011

Blödigt

HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)

Är det du, är det du, allra käraste barn, som har kommit till sist ändå. Om du kunde begripa, vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist det vågar jag väl knappast tro, fast det var då min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag? jag vill höra dina andetag. Tänk, vad allting konstigt och krångligt med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.


Varje gång jag läser den bryter jag ihop och storgråter. Jag kan inte formulera det bättre själv. Tack Harriet.

3 kommentarer:

  1. Visst är den underbar! Berör ända in i hjärtats innersta.

    SvaraRadera
  2. Den skrev jag i en årskalender till mina föräldrar en gång....

    SvaraRadera