lördag 30 juli 2011

Krypkull

Du rasar runt på golvet på ditt bebisvis och det ser så härligt ut att jag släpper plockandet i köket och går ner på alla fyra. Du tittar upp på mig och flinar. Glimten i ögat brinner till. Och så drar du iväg. Så fort du bara kan. Jag kryper efter. Du kikar bakåt och skrattar till, kryper vidare. Jag följer dig.
Så kommer du till ett rum där du inte tar dig vidare. Sätter dig och vänder dig mot mig. Kiknar av upphetsat skratt, dina tänder syns, armarna flaxar, hela lilla runda kroppen studsar och ögonen lyser av förväntan och lycka.

Älskade unge vad du är fin!

5 kommentarer:

  1. Visst är det helt underbart!!? Så man knappt kan tro det är sant. Ljuvliga ögonblick att bära med sig ett helt liv.

    SvaraRadera
  2. Du beskriver det så fint! Min dotter håller på precis så där nu, det är så underbart kul!
    Önskar att den här perioden varade liiite längre :)

    SvaraRadera