onsdag 20 juni 2012

Lite blåsigt

Det stormar på jobbet och jag är trött, ledsen och lite besviken. Samtidigt är jag övertygad om att jag gör rätt saker och försöker diskutera saker på rätt nivå. Jag känner mina styrkor men hopplöst läge gör ju inte underverk med min mage som strular sedan operationen. Den behöver lugn och ro.


Då är det alldeles extra underbart att ha en Mini att komma hem till. Mini som kryper upp i mitt knä och gosar. Som pratar fast jag inte alltid förstår vad han säger. Som sjunger så att jag faktiskt kunde höra att det var ”Blinka lilla stjärna” häromdagen, en sång vi nästan aldrig sjungit, så den måste komma från förskolan. Mini som vaknar med ett skratt på läpparna. Mini som idag satte nappen i napphållarlådan själv, för att gå till förskolan utan den. Mini som imorse förstod att det var sin egen skugga han såg på sovrumsväggen och blev så exalterad över den upptäckten att han började dansa loss ihop med skuggan.

Jag är Minis mamma. Hans trygga ankare i tillvaron. Men det är inte bara så. För Mini är även mitt ankare bara genom att vara allt det där han är. Han håller mig nere på jorden och gör mig glad nästan hela tiden.

Fast det är klart. Jag har andra ljuspunkter i tillvaron också, som en kund som verkligen uppskattar mig. Underbara kollegor. Mina goa goa vänner. Min trygga familj. Och så faktiskt ni som läser här. Idag fick jag ett mail från en av er om vad min blogg betyder för henne och oj vad det värmde!

Så vad är ett stormigt jobb egentligen.

4 kommentarer:

  1. Stormiga jobb är energislukare, det är vad de är. Och det är inte alltid lätt att lämna dem på jobbet. Hurra för Mini! kram

    SvaraRadera
  2. Gråter igen, så fantastisk fint du skriver!

    SvaraRadera
  3. Å så skönt att kunna få "läa" från stormar med en liten go´ kille!
    Jobbstormar är urk, blä och usch! Just nu är det lite stiltje på jobbet men senaste månaderna hade jag gärna hoppat över!

    SvaraRadera
  4. Energislukeri är högst otrevligt!
    Mini är bara ljuvlig. ;)

    SvaraRadera