måndag 11 juni 2012

Motsägelsefullt eller gammal ovana

I bilen på väg till jobbet i morse så satt jag och funderade på hur väl jag trivs med livet just nu. Hur väl jag trivs med livet som singel. Jag älskar den lilla bubbla Mini och jag har skapat. Att slippa ta hänsyn till ytterligare en person, även om jag visst emellanåt kan längta efter att få bli ompysslad och allt det där.

Slutsatsen var i alla fall att jag har det så himla bra som jag har det och att jag egentligen inte har saknat den där specielle på ett bra tag.

Så kommer jag till jobbet. Svarar på mail, diskuterar buggar, har det allmänt jobbmässigt bra. En av killarna från IT kommer förbi och vi halkar in på boende och under det samtalet kryper det fram att han är nybliven singel.

Jamen vad gör min hjärna? Jo, börjar klura på om han är något för mig. VARFÖR? Jag är ju nöjd!

Dumma dumma huvud.

7 kommentarer:

  1. Det där tror jag är en reflex - varje man man möter blir "sized up"... ;)

    SvaraRadera
  2. Hej, Jag kännner precis som du: att hur skulle jag ha plats för en man i den lilla härliga bubbla som min dotter o jag lever i????
    ulrica

    SvaraRadera
  3. Det där har jag diskuterat rätt mycket med en vän. Vi har enats om att det finns två halvor av våra hjärnor. Den ena halvan är logisk, klok och funderar på koncekvenser. Den andra halvan är vår aphjärna som handlar utifrån känslor. Dyker det upp en snygg hane så vaför inte para sig, typ.

    SvaraRadera
  4. Hahahaha! Jag gör likadant! Jag fick frågan för ett tag sen hur det kändes nu när Klara är här ang att träffa någon. Jag svarade med att jag inte kan tänka mig att träffa någon nu - jag är fullt nöjd med att få vara i vår egen lilla bubbla, jag och Klara. Ändå tänker jag så fort jag träffar någon som är singel precis som du: hade det varit något för mig? Galet irriterande!!! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, innan Mini fanns tänkte jag att det var lustigt att inga Femmis-mammor träffar män. Jag vet bara ETT exempel.

      Men nu, ja nu förstår jag ju varför. Vi är helt enkelt inte intresserade, mer än med den där aphjärnan som Camilla relaterade till. Och så har vi för mycket att förlora på att släppa in någon.

      Radera