Plötsligt händer det...

Vilken dag! Jag vaknade alldeles för tidigt och hade fått tillbaka mina magproblem (jäkla följetång). Mini vaknade tjurig (vilket nästan aldrig händer). Morgonen var allmänt kaotisk, med ett barn som INTE ville ta av sig pyjamasen, som INTE ville klä på sig, INTE smörja in sig, INTE ta på sig skorna, INTE gå ut genom dörren, INTE åka bilen, INTE gå in på förskolan. Och när jag väl sa hejdå så ville Mini INTE ens titta på mamma. Ja ja... Ut i bilen, försenad, ingen frukost (vilket är katastrof för mig). Köra till kund. infinna sig på dagens första möte, bara för att upptäcka at tjag är den enda som kommer. Mailen har slutat fungera, kalendern har slutat fungera och ett tu tre så slutade även datorn att fungera.

IT är överbelastade av migrering till Outlook, så ingen har tid att hjälpa mig. Drar igenom nästa möte på rekordfart och två deltagare var helt imponerade över min effektivitet. Och nöjda!

Samtal med syster. Som var bra. Iväg och jaga IT. Ingen där.

Tillbaka, delta i nästa möte. Iväg för att äta lunch. Det regnar plötsligt ute. Det skulle inte regna enligt telefonens vädertjänst. Jag har därför ingen jacka. Och inget paraply. Det går bra till restaurangen, för då duggar det bara. Men när jag ska tillbaka...

Springa i pumps i regnet. Torka mig med handdukar på toaletten. Inse att håret intagit stil "Shirley Temple". Ignorera hår hämta kaffe. Diskutera diskutera, delta i möte. Jaga IT.

Diskutera leveranser med IT-chefen. Packa ihop för att gå, men hamna i ngn form av huvudjakt runt huset släpandes på två datorer, samtidigt som jag bara vill köra hem, köra igång tvätt, hämta Mini.

Kommer iväg alldeles för sent. Telefon i bilen. Prata prata prata, köra köra köra. Inse att det är försent för allt. Att jag är trött, stressad och klibbig (för nu har det plötsligt blivit sådär åsktryckäckligt). Bestämmer mig för att åka och köpa luskam och milkshake med Mini. Missar att de inte har vagnar där jag parkerat bilen. Bära 16 kg barn in på hamburgerstället. Beställer barnbox och mammamat och två milkshakes. SÅ sugen.

"Den maskinen är tyvärr sönder" MEEEEEN... buhu

Bära barn, inse att det är för tungt. Barn vägrar gå, alternativt går åt motsatt håll. Släpar barn genom stället till där vagnar finns. Hittar luskam och handlar mat. Tittar efter lite kläder till mamma. Hittar INGET.

Ut till bilen. Orkar inte dra vagnen dit den ska, så för första gången i mitt liv lämnar jag vagnen där den inte ska stå.

Hem. Bilar som står i vägen så att det sjunger om det och vägrar flytta på sig. När föraren som jag står nos mot nos med (som bara behöver backa ett par meter) stänger av motorn och lämnar bilen (när Mini sitter och tjorvar i stolen bredvid mig) så blir jag tvärförbannad och hänger mig på tutan. "Mamma arrjjj" säger Mini. Stackars liten.

Barn vägrar gå. Mamma får barn att gå genom att dra honom med sig i armen. DÅLIGT samvete.

Väl inne välter barnet nya köksbordet med gigantiskt BRAAAK i köket så att grannarna SMSar och frågar om vi är okej.

Mini kommer till slut till ro, men somnar inte. Mamman försöker stressad komma ner i tvättstugan i tid för att få lite tvätt tvättad. Kommer tillslut ner precis i tid för att hinna. Bara för att höra att Mini inte alls sover.

Inser att jag tappat mitt VISA-kort och drar igång datorn för att spärra det. Samtidigt inser jag att Mini inte sover för han har levererat big time. Vill spärra kortet med lönen på. Ringer numret jag till slut får upp bara för att inse att det är TELEFONKÖ. AAAAAAAAAAAAAAAAAARGH...

Byter blöja på Mini samtidigt som jag sitter i telefonkö. Kommer fram. Får kort spärrat. Lägger Mini som i princip somnar direkt. Går ner till tvätten och hänger den.

Sätter mig ner. Andas.

Och kommer plötsligt på de där leende ögonen jag mötte i eftermiddags. De där som satt och betraktade mig när jag tog kaffe. Som höll kvar min blick lite för länge och sedan skrattande sa hej. Min snabba blick på vänsterhandens ringfinger, som var tomt och suget i magen. Det där goa suget.

Se där, det var ju inte bara en dålig dag.