9 månader sedan gallstensoperationen. Lika lång tid med smärtor på nätterna. Lika lång tid utan att kunna vara minsta hungrig. Mjölk, bröd och kex. Mina bästa vänner. För att inte tala om sockret, för finns det en bättre vän än den när man är trött och inte får sova?
Men 9 månader på den dieten sätter spår. Jag är nu rekordtung och otränad. Vissa motionsformer går bort sedan förlossningen. Andra kräver för mycket tid och främst logistik. Och ärligt talat. Jag har varit så under isen det här året att motion har varit mitt minsta fokus.
Idag stod jag i ett provrum och konstaterade kallt fakta. Med alla dumma elaka tankar man kan ha om sig själv i huvudet.
Hur konstruktivt är det? Varför kan jag inte bara njuta av att jag är som jag är? Visst, det är kanske inte alltid bekvämt och jag gillar inte att inte orka, men jag vet varför det är så här.
För att kompensera för allt elakt jag tänkte köpte jag därför båda tröjorna, fick 20% rabatt och blev så glad att jag hittade lösningen på två andra problem direkt.
Se där vad lite egenkärlek kan göra!
Det är ganska destruktivt att se sig själv i spegeln varje morgon och bara tänka negativa saker... men det är svårt att sluta :(
SvaraRaderaVar sak har sin tid. Det kommer en tid när du har mer tid, ork, energi och möjlighet att träna och tänka på dig. Just nu har du ju två viktiga uppdrag; att bli firsk så att du får sova och att ta hand om Mini.
SvaraRadera