onsdag 18 september 2013

Nu ska vi prata hormoner här

När jag var 17 år gammal träffade jag min första riktiga pojkvän. Vi blev tillsammans och snart bestämde vi att det nog var bra att skaffa p-piller. Sagt och gjort. Jag fick Desolett, som jag åt noggrant.

Jag började peta i mig de här tabletterna innan jag var helt färdigvuxen, för det är man inte som 17-åring. Då hade jag ännu inte regelbunden mens, men jag var nöjd.

Sex år senare ifrågasatte jag om jag verkligen skulle äta de där hormonerna hos barnmorskan. Hon skrattade och sa att det skulle jag visst fortsätta med. Om jag ville göra något bra för min hälsa skulle jag sluta röka.

Att min dåvarande rökning inte var bra fattade jag ju själv, men det var inte det jag ifrågasatte. En god vän till mig hade börjat med p-piller och mått jättedåligt av det och dessutom har jag anlag för blodpropp på båda mina föräldrars sidor.

Året efter ifrågasatte jag igen. Samma respons. Sluta röka. Vad nu rökning har med hormoners påverkan att göra.


Året efter igen slutade jag med p-piller utan att fråga och kan ni tänka er, min dåvarande sambo och pojkvän sedan två år tillbaka fick en chock. Hans helt humörstabila och inte-så-sex-intresserade flickvän, fick humöret tillbaka. Allt från himlastormande arg, superledsen till så glad och lycklig som man bara kan bli. Och sexlust. Plötsligt ville jag ha honom. Och som jag njöt, inte bara av det, utan av att ha känslor. Innan det var det mer som en jämn grå sörja och ärligt, då gråter jag hellre till en snyftare på TV och får skratta så att det kniper i magen av lycka emellanåt.

Under många år levde vi tillsammans. Utan att jag åt p-piller och tänka sig. Det var inga större problem. Mina mest fertila år, som sambo, utan p-piller, stav, spiral eller några som helst hormoner. Inga oönskade graviditeter och inga önskade heller.

Många, många, många år gick. Visst jag var kanske inte alltid i relation, men jag har alltid varit aktiv sexuellt. Det har gått så bra så. Med kondom, p-dator och t o m pessar.

Så träffade jag M och gemensamt kom vi fram till att mini-piller var alternativet för mig (efter konsultation med barnmorska). Hon målade upp dem som rätt enkla. Inte alls så stor påverkan. Inga risker för proppar då de inte innehåller östrogen.

Varningens klocka ringde, men jag tog dem. Och herregud så dåligt jag mådde. Inte bara psykiskt, utan fysiskt på alla möjliga vis. Och när det blev som värst så bara slutade jag tvärt. Jag var arg, sur, ledsen, nedstämd, uppsvälld, småblödde, illamående, hade ont i ben, bröst och mage. Tre dagar senare mår jag bättre. Aldrig aldrig tänker jag pilla i mig p-piller igen. I någon form. Och aldrig skulle jag låta min tonårsdotter (om jag nu fått en sådan) knapra i sig hormoner i onödan.

I slutet av 90-talet jobbade jag på en Smittskyddsenhet. En dag kom en landstingspolitiker in på vårt kontor och ville ha statistik på klamydia och oönskade graviditeter. Det var dags för vårt landsting att införa det som andra landsting haft i minst ett decennium: gratis p-piller till tonårstjejer.

Jag blev rätt förbannad under den diskussionen. Hur kunde man välja att ge hormoner till fullt friska människor som inte ens är färdigvuxna? Visst aborter är inte bra, men kanske kan man attackera det här problemet på ett annat vis?

Det är så mycket som är FEL med det här i mina ögon:
  • Man stör kroppens balans innan den ens är utvecklad. Ge hormoner till tonårstjejer innan de ens lärt sig förstå sin cykel ordentligt. Vansinne!
  • Man lägger ansvaret på oönskade graviditeter helt på kvinnan och hur svarar man upp mot förväntningarna på att man ska äta p-piller som tonåring? Jag ifrågasatte det inte. 
  • Genom att underminera användandet av kondomer ökar man risken för sexuellt överförbara sjukdomar. Och vet ni att klamydia är en av de största bovarna för kvinnlig infertilitet? En av våra vanligaste sexuellt överförbara sjukdomar, som normalt sett är helt symptomfri. Dvs killen TROR att han är frisk, men är det inte. Tjejen får klamydia, vilket resulterar i ärrvävnader i äggledarna. Eftersom inte heller hon får symptom. 
En bekant till mig genomgick en operation i buken som tonåring. Den gjorde henne infertil. Det var ingen som berättade det för henne (om de ens förstod det själva) eller att risken fanns att hon var det. I många många år åt hon p-piller, tills hennes barn-resa visade att hon inte har någon som helst passage i den enda (om jag inte minns helt fel) äggledare hon har är placerad på fel sida i magen. Det kan inte helt ha undgått läkarna tycker jag. Men ingen undersökte heller hur det var med fertiliteten förrän efteråt.

På nyheterna igår berättade de att 40% av tonårsaborterna görs av tjejer som redan tidigare gjort en abort. I Metro var det en artikel om att tjejer idag vägrar p-piller och jag jublar, applåderar dem, samtidigt som abortsiffrorna är vansinniga.

Hur får vi dem att inse att de behöver använda kondom istället? Hur får vi samhället att sluta subventionera p-piller och lägga pengarna på att upplysa och informera? 
P-pillersubventionerna verkar inte längre fungera så bra, så det kanske löser sig självt.

Har ni några erfarenheter av p-piller? Bra eller dåliga?

9 kommentarer:

  1. Hatar p-piller. Har i stort samma upplevelser som du i bagaget och skulle ALDRIG sätta i mig dem igen. Never ever. Möjligen använda p-ring. Då slipper man kissa ut en massa hormoner med som inte är särskilt bra för miljön, de måste man komma ihåg att lämna in på apoteken bara.
    Nä jag tänker använda kondom så länge jag är fertil. Om jag inte träffar en fantastisk man och tänker i banorna syskon. /Bambis mama

    SvaraRadera
    Svar
    1. P-ring innehåller östrogen och är inget alternativ för mig tyvärr.

      Radera
  2. Aaaaaaldrig mer in i p-pillerdimman! Det var inte förrän efter jag slutat med dom (för många år sedan) som jag märkte skillnaden. Jag har använt hormonspiral i 15 år (med avbrott för lillan då) och den märks inte alls för mig.

    SvaraRadera
  3. NEVER more P-Piller säger jag.

    Jag har satt in min andra kopparspiral & där kommer den sitta i 5 år, tills det är dags att byta.
    Vissa får mer blödning men inte jag. Vid den första hade jag väldigt lite blödning. Detta är förstås individuellt men det vet man inte förrän man testat.
    Dessutom är den "gratis" samt att du behöver inte fundera på ngt de närsta 5 åren :)

    /Suz

    SvaraRadera
  4. Jag säger precis samma sak: ALDRIG att det någonsin mer kommer in hormoner i form av p-piller, p-spruta eller hormonspiral i min kropp igen. Jag reagerar med viktuppgång, nedstämdhet och extremt sköra slemhinnor på alla typer av hormonpreparat som jag har använt. Det senare har tagit många år att reparera och jag kan säga att det verkligen inte är skönt att vara nära någon när det känns som man har värsta sandpappret i snippan. När vi gjorde fertilitetsutredning for läkaren nästan i taket av ilska när hon fick höra om vissa av mina problem och vilka p-piller andra gynekologer skrivit ut trots att jag hela tiden påtalat de negativa bieffekterna.

    Kondom funkar alldeles utmärkt, tycker jag. Visst, en del tycker att det blir ett extra moment som ska till mitt i det hela, men det är en vanesak.

    SvaraRadera
  5. Hurra för bra inlägg!!
    Jag har ätit p-piller en kort tid i mitt liv ca4-5 år totalt och det funkade inte. PMS har jag alltid haft med de humörsvängningar och tvära kast som p-pillerna gav mig gjorde både mig och dåvarande pojkvän rädda. Jag bytte sort ett par ggr men inget funkade riktigt bra. Gravid blev jag inte- men jag hade humörsvängningar och mellanblödningar och en oror för alla hormoner jag knapprade i mig. För 15 år sedan då jag var singel och en liten ton om barnönskan började nynna i kroppen bestämmde jag mig för att sista pillret var taget.
    Jag har haft relationer efteråt men det är kondom som gäller, säkrare på många plan.

    Efter att min mamma gick igenom bröstcancer (och överlevde) så fick jag omigen en tankeställare till att peta i mig en massa hormoner.

    Jag håller med om att samhället har ett större ansvar än att glatt skriva ut piller, istället för kondomer. It takes two to tango och det är bara tjejen som tar risker utöver oönskad graviditet om bara p-piller används.

    //Lotta

    SvaraRadera
  6. Dessutom om man har anlag till depression (som jag har) skall man definitivt inte äta hormoner. Detta fick jag läsa mig själv till :( När jag frågade en barnmorska så bekräftade hon detta men underligt att under de åren jag åt p-piller var det aldrig ngn som upplyste mig om detta. Min liv hade nog varit lättare dom åren om jag sluppit p-pillerna...


    /Suz

    SvaraRadera
  7. Aldrig mer p-piller. Jag hade en extremt låg sexlust under många år men efter det att dottern föddes för drygt fyra års sedan och jag inte gick tillbaka till p-piller har det blivit mycket bättre. Tack för ett viktigt och bra inlägg!

    SvaraRadera
  8. Jag började med p-piller när jag var 19 år och har nästan ända från början ätit Desolett och trivts med det...eftersom jag inte förstod bättre. Jag slutade med dem när jag var 35 år eftersom jag då skulle försöka se till att bli gravid. Under de där åren med p-piller hade jag gaaaaaalna PMS! Jag blev antingen vansinnigt förbannad på minsta lilla sak eller sjuuuukt känslig och bölade åt minsta lilla sak. Jag tänkte bara att det var PMS och inte så mycket att göra åt det. Men när jag slutade med p-pillrena så öppnade sig en helt ny värld: bye, bye PMS from hell!!! Så p-piller blir det ALDRIG mer!!!!

    SvaraRadera