Mini är en underbar unge. Jag har haft tur som har fått ett så enkelt barn, men en mjuk och go personlighet.
När jag ser tillbaka på den tid vi har haft tillsammans är jag glad och tacksam över att jag gjort saker på ett visst sätt. Det har inte varit en uttalad strategi (alla gånger i alla fall) utan har mest blivit så. Här är några av de saker jag tror att jag gjort rätt.
1. Gå ut. Mini skrek sig igenom sina första månader i livet. Från hans tredje dag och framåt såg jag ändå till att åtminstone gå ut en gång om dagen med honom. Trots snörik vinter och trötthet. Att gå ut i dagsljus hjälper till att sätta hormoncyklerna som styr vakenhet och sömn. Det är min personliga övertygelse att det är en starkt bidragande faktor till att Mini sov i princip hela nätter från det att han var tre månader gammal.
2. Hålla konversationen igång. Det är allmänt känt att jag är snacksalig. Att gå hemma med en liten bebis gjorde att jag tidigt pratade med Mini och det mycket. Jag tror att det har betalat sig på två sätt. Dels är Mini delaktig i allt. Han vet alltid vad som händer och har gjort det sedan tidig ålder. Den andra fördelen är att han var tidigt med sitt tal, vilket lett till att han tidigt kan förmedla sina åsikter, utan att bli frustrerad och inte har uttryckt ilska i fysiska åtgärder som att slåss, särskilt mycket, om alls.
3. Sjunga. Sjunga är väl kanske 2,5 i den här listan. Men jag upptäckte tidigit att sång lugnade Mini oerhört bra. Dessutom har han utvecklat ett tonöra. M reagerade tidigt på hur duktig Mini är på att hålla ton och sjunga hela sånger.
4. Läsa mycket. Jag hatar att gå och lägga mig på kvällen. Trots att jag vet att sängen är skön och att jag gillar att sova när jag väl är där. Mini är inte annorlunda. Mitt bästa knep är att låta honom välja vilken bok vi ska läsa och sedan inträder dagens bästa stund. Läsningen. Vi är nära, hans huvud mot min arm och skuldra. Jag kan lätt sticka näsan i hans hår och bara känna doften av Mini. Vi pratar om bilderna, innehållet i texten och kan lätt glida in i samtal om vad som hänt på förskolan, något som hänt tidigare, personer vi känner/saknar/älskar etc. Det är min absoluta favoritstund på dagen, som dessutom får Mini att dra på sig pyjamas, kissa och borsta tänderna utan allt för mycket motstånd.
5. Konsekvent. Det finns många nackdelar med att vara ensamstående förälder, men så finns det fördelar också. En av dem är att man kan vara kompromisslös (ja i alla fall så som man behövt kompromissa med en andra förälder). Jag lärde mig att vara konsekvent på brukshundsklubben på 1980-talet. Mini vet att när jag säger nej så ändrar jag mig inte. Eller jo, det händer att jag inser att jag fattat fel beslut och visst kan backa, men Mini vet att det hjälper inte att gnälla, tjata, gråta sig till saker. Har jag sagt nej så gäller det.
Detsamma gäller om jag har lovat något, då blir det så också. Vilket Mini ofta kommer tillbaka till. Jag tänker att det också ger en hel del trygghet. Han vet vad som gäller helt enkelt.
6. Nyfikenheten. Det är lätt att vara den där vuxna som ska ordna allt. Laga mat, städa, betala räkningar. Men åh, det är ljuvligt att hänga med i Minis nyfikenhet och värld. Och ärligt, att göra det gör också att jag fått lära mig att leva här och nu i mycket högre utsträckning. Något jag uppskattar enormt. Tack Mini!
Trots allt ovanstående är jag framförallt övertygad om att Mini är som han är helt av egen kraft. Min ljuvliga unge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar