Jag har så länge letat efter en man att dela mitt liv med att jag har svårt för att bryta den vanan. Jag är van vid att flörta, leta, försöka, kämpa och nu ska jag inte göra det längre. Hur kan det vara så svårt att bryta ett sånt mönster? Det är knepigt för det gör ju att jag funderar på om jag verkligen vill det här. Letar jag fortfarande efter mannen? Tja, jag gör väl det, men borde jag leta så målmedvetet just nu?
Jag läste på en hemsida att man måste sörja klart att man inte får kärnfamiljen innan man drar igång inseminationsprocessen. Har jag verkligen gjort det? Måste man verkligen göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar