Tack Jessica

Jag har känt mig oinspirerad och tidspressad. Inte haft tiden att lägga på att formulera mig här och mycket på jobbet och i andra privata eller semi-privata sammanhang.

Det skulle vara fel att säga att jag har dåligt samvete över bloggen, men aaargh... jag hatar att låta saker glida iväg. Jag skriver här av tre huvudanledningar:

1. Att dokumentera mitt liv med Mini
2. Att hitta jämlikar, få råd och stöd 
3. Att inspirera andra som kanske är ute på samma resa

Därför är kommentarer som Jessicas extra välkomna:

"Tack för din blogg, tack för att du skriver så ärligt om att vara en ensamstående mamma. Hittade bloggen för lite mer en 1 vecka sedan och har sträckt läst ifrån början. Jag önskar mig en egen mirakel bebis från Danmark, men har just nu inte ekonomisk möjlighet att åka. Men drömmer, längtar och planerar inför framtiden. Tack för du delar med dig av din vardag, en vardag med barn som jag snart hoppas får dela."

Tack Jessica. Jag hoppas att du snart får möjligheten. Då kommer jag att sitta här och hålla tummarna tills de blir blå för dig!