Genus

Mini är snart fyra år. Han har koll på det här med snopp och snippa. Hittills är han dock härligt befriad från de könsroller och förväntningar vi har på flickor och pojkar. Jag gör vad jag kan för att hålla dem från honom, utan att för den skull aktivt göra något för att pusha Mini att gilla det ena eller andra. Jag försöker hålla mig neutral, men som med allt annat med barn är det något jag lärt mig om mig själv, för jag märker vilka förväntningar hur programmerad jag är själv på flickigt och pojkigt.

Mini är rätt mycket ”pojke” enligt traditionerna/föreställningarna. Han är stor för sin ålder. Han är en fixare. Han älskar att bygga saker och bilar. Samtidigt leker han mycket rollspel. Mamma, pappa, barn och i de lekarna kan han ha vilken roll som helst. Inga problem med det.

Star Wars har varit stort hemma ett bra tag nu. Samtidigt så var kommentaren när jag köpte en svart hoodie med Darth Vader i fejknitar på magen: ”Åh mamma, GLITTER!” när den plockades upp ur påsen.

Bilden är fräckt lånad från internet

Glitter-Darth är nu favorittröjan, ihop med polis-t-shirten. I kombination med nagellacket. Rött och lila. Innan var det rosa. Rosa och lila är favoritfärgerna. Jag som satsade på rött och blått den här säsongen (läs: storleken på kläder). Inte för att det gör Mini något särskilt. Han klagar inte. MEN i fredags fick jag möjlighet att köpa nya gummistövlar till lilla bus. Jag kilade in på Stadium och där stod det gröna, svarta och rosa gummistövlar i Minis storlek. Personligen hade jag föredragit svarta eller möjligtvis gröna. Mammahjärtat plockade dock de rosa och besvikelsen hos Mini när han tittade ner i Stadiumkassen: ”Mamma, de är ju ORANGE” som snabbt vändes till ren lycka när de plockades upp och visade sig vara rosa. Ja, den lyckan gick ju inte att ta miste på.

En av lyckobilderna hamnade på Facebook och där fick jag snart kommentaren om det bra genustänket. Och ja, kanske är det ett bevis på det. Jag känner inte att jag har gått särskilt långt i det tänket, mer än en poäng som genuspedagogen på förskolan en gång sa:

”Det handlar om att varje barn ska få vara sig själv.”

Minis fötter!

Och Mini är sig själv i sina rosa gummistövlar. Han är sig själv i sitt avskavda nagellack, sin polis-t-shirt. Han är sig själv när han överlycklig med sina gummistövlar springer in på förskolan och visar sina bästa kompisar.

På det viset försöker jag vara en genustänkande mamma. Inte låta Mini vara något jag förväntar mig. Inte låta mina förprogrammerade könsrollsföreställningar eller andra föreställningar om vem han är/ska vara färga honom allt för mycket. Framförallt försöka se mitt barn för det han är och låta honom vara det. Utvecklas i det han är mest intresserad av för tillfället. Bli den bästa Mini han kan vara och inte traumatisera honom allt för mycket.

I det tänker jag låta honom vara så mycket ”pojke” han vill, samtidigt som han får vara traditionellt "flickig" i det han också vill. Inom ramarna för vad som är okej för mig. Idén han har om ett rosa rum med lila tak får han realisera i sitt eget hem en dag om han fortfarande vill ha det då.

Vad är genus för dig?