måndag 25 augusti 2014

Det här med ursprunget

Mini har ju varit tidig med att fråga om sitt ursprung och det här med pappa. Jag har berättat. Jag har berättat hans "saga". Vi har pratat och han har frågat. Allt eftersom han förstår mer har jag berättat mer. Det går i skov när frågorna kommer. Nu har vi kommit så långt att han har förstått att pappafröna behöver träffa mammaägget och att det var först DÅ som själva Mini kom till. Rätt tidigt att fatta det vid tre års ålder (nåja, vi närmar oss fyra).

Vid några tillfällen har Mini frågat efter Dr. Sven och kliniken där jag "köpte honom" (åh vad det skär i hjärtat och hur jag än förklarar att det inte var själva Mini jag köpte så återkommer de där orden). Igårkväll kom det upp igen: "Mamma kan vi inte åka till stället där du köpte mig och träffa doktorn som satte mig i din mage?" Jag berättade igen om mammaägget och pappafröna. Mini korrigerade sin fråga. "Jag vill träffa doktorn som satte pappafröna i din mage och se stället".

Idag har jag mailat CFC och frågat om det finns någon möjlighet för oss att komma och hälsa på. Håll tummarna för att vi får ett positivt svar. Det känns lite udda att förklara hela situationen. Min snart fyraåring vill se var han blev till!

Och vad kommer härnäst? Vill han åka till Cryos tror ni?

Med facit i hand, dvs ett barn som ställer så mycket frågor, tänker jag ändå att jag kanske borde valt öppen donator. Mini har anonym. Å andra sidan. Hade jag inte valt anonym donator hade jag inte fått just Mini och den tanken svindlar.

För Mini är den ljuvligaste lilla pojke man kan tänka sig.

Redigerat tillägg
Svar från kliniken:

"Kære Mamma Vilja,

Tak for din mail.

I er velkommen til at kigge forbi klinikken.   Det er bedst hvis I kommer om formiddagen, da klinikken jo ikke er så længe åben om lørdagen.

Vi glæder os til at se jer.

Med venlig hilsen, best regards"

9 kommentarer:

  1. JAg planerar (utan att ha gjort mer än att snacka om det) att jag och barnen ska åka till Köpenhamn i höst och "gå på kliniken". Där kan man ju se både cryostankar och processen. Jag har i och för sig inte frågat kliniken ÄN men hoppas det ska gå bra!

    Vi pratar mycket om våra flaggor - svensk, finsk (mormor) och dansk (papafröna)... att vi kommer från många länder, för att avdramatisera...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur mycket frågar de själva? Här är det Mini som driver samtalet framåt.

      Radera
  2. Jag har öppen donator men jag vet inte när jag ska berätta det för Klara...jag vill inte att hon ska måla upp en romantiserad bild av en man som hon kan träffa när hon blir äldre som är hennes "pappa". Svårt det där...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår att det också är ett dilemma. Det är ju inte helt säkert att de faktiskt får veta vem det är heller om donatorn har gått bort under åren (om jag har förstått det rätt). Än så länge har Mini inte alls intresserat sig, men det lär ju komma.

      Har Klara frågat mycket om varför hon inte har någon pappa?

      Radera
    2. Nu är hon ju "bara" 2 år (och 3 månader) men hon konstaterar mest att hon inte har någon pappa. Så då rabblar jag alla runt omkring henne som älskar henne. Just nu är det inget alls hon funderar på, verkar det som i alla fall, för det kommer inga pappa-relaterade undringar för tillfället... Sist så drog jag din förklaring om en donator-pappa som bor i Danmark och det verkade gå hem - det är verkligen KANON att Mini är några år äldre! Sluta aldrig att blogga!!! ;) Kram

      Radera
  3. Jag va på Storkkliniken o va o hälsade på förra sommaren när dottern bara va ett år. Mest för att mormor o morfar skulle få se stället o för att stork skulle få se vad de hjälp till med. Vi kände oss väldigt välkomna trots att jag inte kollat med dem innan att det va ok. Vi kommer definitivt återvända när Tuva börjar undra mer!!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi var på kliniken när Mini var 6 månader. Han blev MYCKET ompysslad och alla var bara så glada över att träffa honom.

      Radera
  4. Har också en dotter som kommit till med öppen donator. Hon är bara åtta månader än så frågorna har inte börjat komma ännu : -) Men jag kommer vara helt ärlig med henne från början och berätta att hon kan få träffa donatorn om hon vill det när hon blir "stor". Om det sedan inte blir så, av något skäl, om han dör tex, så blir hon säkert besviken, men det skulle hon väl blivit ändå? Även om hon fått veta det först senare i livet att han är "öppen". Tror barnen fantiserar ändå om denne okände donator : -)) Alla verkar tänka olika runt detta ämne, men intressant att följa din blogg Mamma Vilja! : -))

    Annasingelmamma: Läste förresten nyligen i DN om svenska ägg- och spermiedonatorers inställning till att träffa barnen. Se länk:
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/donatorer-positiva-till-kontakt-med-barnen/

    SvaraRadera
  5. Intressant läsning: jag hade också uppskattat ett "forum där donatorer, barn och föräldrar kan vända sig för att få hjälp"! Ang ett möte med donatorn alltså...

    SvaraRadera