söndag 10 augusti 2014

Mini och förskolan

"Mamma när jag är på förskolan längtar jag hela tiden efter dig. Jag vill bara vara med dig!"

Mini får det att låta så hjärtknipande. Berättar hur han säger till fröknarna att han saknar sin mamma. Samtidigt får jag rapporter om hur glad han är på förskolan. När jag ringer efter eländeslämningar är han alltid glad och leker. 

Jag vet inte vad jag ska göra av allt det här?! Jag vill ju inte heller vara på jobbet. Om jag kunde skulle jag hellre vara med Mini. Särskilt just nu. (Ok jag skulle bli GALEN men ni fattar)

Det gör det så svårt att hitta orden som motiverar. Hur gör ni andra? Är det normalt?

Jag är orolig för att Mini vantrivs och är utstött, men det verkar han inte alls vara om man frågar pedagogerna.

Ikväll föreslog han t o m att vi ska skolka imorgon.  

Frustration

7 kommentarer:

  1. Jag tror att det är helt normalt. Jag vägrade gå till dagis när jag var liten och jag vägrade att gå hem på eftermiddagen.
    Mina barn har också haft sådana perioder när de absolut inte velat gå dit, men har ändå trivts bra och ibland inte velat gå hem på eftermiddagen. Det är ju ändå bra att barnen trivs hemma. Jag tror det skulle kännas ännu värre om de bara ville vara på dagis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. När han inte ville åka hem från sommarstugan krossade han verkligen mitt hjärta, även om det mest var ett uttryck för hur otroligt bra han haft det i sommarstugan.

      Radera
  2. Smart unge - han testar så klart av var hans "makt" slutar och har dessutom en ljuvlig sommar i färskt minne! Å så klart känner han subtilt att du inte riktigt gillar det du ska iväg på...Har du kollat med personalen om han verkligen säger till dem att han saknar dig? Å vad svarar de då?
    Hoppas ni får en bra vecka på era ställen bägge två!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mini har ju ny personal nu, men jag fick hem en teckning förra veckan där han bett personal skriva: Från Mini till Mamma: Jag älskar dig


      Den sitter på väggen och väntar på ram nu.

      Radera
    2. Åh, den tavlan kommer att vara guld värd för dig!
      Så klart påverkar det honom att han har ny personal - han var väldigt trygg med dem han hade förrut har jag för mig. Hoppas de han har nu gör som du bekräftar att det är okej att längta men också påpekar att man kan ha roligt under tiden. Det där förslaget med mental bild i hjärtat här nedan är jättebra, tycker jag. Å så länge han slutar gråta och har fullt upp på dagarna är det nog ingen fara. Har varit med om barn på förskola&fritids som brustit ut i gråt flera ggr om dagen och/eller dragit sig undan pga av längtan/otrygghet - det skär ordentligt i personalhjärtan kan jag säga och det är inget man mörkar för föräldrarna. Men så är det ju inte med Mini, så jag hoppas och tror det "bara" är en sk fas! Ha det gott!

      Radera
  3. Min 5,5 åring har sagt och säger fortfarande samma saker. Känner oxå att hon fiskar efter bekräftelse och jag har inte dåligt samvete längre. De ggr hon var/lät ledsen på kvällarna så sa jag hur mycket jag saknade henne och att hon alltid fanns med mig i mitt hjärta. Saknade hon mig mycket fick hon blunda och så fanns jag där inne hon henne (vi hade en speciell bild med oss båda som vi hade som mental bild). Nåt av allt detta fastnade för hon säger ibland att hon finns i mitt hjärta och jag i hennes :)
    Jag försökte iaf bekräfta att hon saknade och att det var OK, och berättade jag jag saknade henne lika mycket.
    Som nån före sa: kolla med personalen om han frågar efter dig om dagarna.
    Lycka till, du hittar säkert nåt klokt att landa i.

    Hälsn. Femmis mamma i Götet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag bekräftar att det är okej att sakna och att jag också saknar honom. Igår pratade vi om att man saknar mer när man har tråkigt men att man saknar mindre när man har kul, som förra veckan när Mini hittade och försvann mentalt in i att bygga Plusplus i två timmar på förskolan!

      Bra idé det där med den mentala bilden och rummet i hjärtat. Vi har pratat en del om döden och då har jag berättat att jag kan höra min mormor prata och skratta inne i mig, trots att hon inte har funnits på väldigt länge. Det skulle kunna vara ett samtal att jobba vidare på. Tack för tipset!

      Radera