Tillbaka till början

Så kom äntligen dagen. Det var dags att köra över bron och hälsa på kliniken. Mini, mamman och kusinen körde över bron till Norrebro och vi promenerade genom lilla köpcentret väl på kliniken fick vi vänta. Och vänta. Och till slut fick vi träffa, sköterska och läkare och se ett inseminationsrum. Jag tror inte att det var vad Mini riktigt föreställt sig. Han var lite ställd, men ställde ändå sina frågor och fick svar. 

Läkaren skrattade gott och sa att Mini då ändå var ett gott exemplar. Skulle jag inte ha en till? 43 är ingen ålder?!

Jag tror ändå att besöket var störst för mig. Jag kunde inte riktigt hålla mig samman. Utan dem ingen Mini. Det är så stort! 

Och de där blickarna i väntrummet. Paren och kvinnorna där för behandlingar. Jag ville nästan gå fram och berätta att. Mini minsann är ett resultat av kliniken. 

Bäst var ändå Mini när han inledde samtalet med att berätta:

"Jo, det är så här att vi är inte här för att GÖRA ett barn idag…"

Älskade unge. Jag är så oändligt tacksam att ha dig i mitt liv.