Mini är ljuvlig just nu. Två tänder, rör sig som aldrig förr. Pratar. Charmar. Gosar. När jag tar upp honom från golvet slår han armarna om halsen på mig och emellanåt får jag stora rejält blöta bebispussar med öppen mun.
"Jag vill smaka MYCKET på dig mamma" säger Mini.
Vädret är underbart. Jag har fått färg i ansiktet, mer än jag någonsin haft så här års tror jag. Vi hänger i parker och i stan. Umgås med vänner på balkongen. Jag är ute och går dagligen. Vi har det gott.
Lägenheten är finare än någonsin, ja om man bortser från badrummet som behöver sig en rejäl städning, men resten. Fina gardiner som silar ljuset i vardagrummet och min nya fina vita hall. Som att ha fått en ny lägenhet för nästan inga pengar alls.
Jag är uppvaktad av en man. Det är trevligt att få uppmärksamhet. Att få känna sig fin för någon. Ja och håret är klippt och min frissa är så duktig att jag är snygg i håret när jag vaknar nuförtiden. Jag behöver inte göra någonting med håret, om jag inte vill.
Och då händer det jag minst hade förväntat mig.
Jag längtar tillbaka till jobbet.
Sol, gullunge, fint hemma och uppvaktning i all ära, men jag vill ha ett stort utrullningsprojekt med bångstyriga tusentals användare, en krånglande system, en oenig styrgrupp och helst en allierad bra projektledare.
Jag måste vara knäpp i hela huvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar