Svensk sjukvård. Ni som läser här regelbundet vet ju att jag har mina issues med den. Jag har t o m funderat på en alternativ karriär som går ut på att förbättra sjukvårdsinformation. För det finns ett gigantiskt behov av det.
Nåväl. Jag vill bara säga att det finns dåliga och bra sidor med sjukvården. Och idag har jag varit i kontakt med den bra delen. Min underbara vårdcentral. En plats med mer medmänsklighet får man leta länge efter.
Och inte bara går jag därifrån hjälpt med det specifika problemet jag hade idag, jag går därifrån som en lite bättre människa och mamma också. Jag skäms nästan för att skriva det, men jag har tyckt att Mini varit lite lat. Han har inte velat gå själv. Mamma ska bääääära och mamma tycker att Mini visst kan gå själv. Det gör han enligt rapporterna från förskolan ("Idag gick han heeeela vägen runt parken utan att alls vilja sitta i vagnen").
Men så på vårdcentralen, i en bidiskussion, kommer vi in på ämnet och då ser jag mina egna misstag, att gå i föräldrastressfällan. Såklart att Mini kommer att gå själv till slut. Inte behöver jag stressa fram det. Vad än Minis jämnåriga gör och inte när jag är med.
Så skönt! Nu släpper jag den pucken. Mini får bli buren eller åka vagn så mycket han vill. En dag kommer jag knappt att se honom eller röra vid honom för att han inte vill och då kommer jag att sakna den här tiden.
Så det elände den ena sjukvårdshanden ställt till med i mitt liv, kompenserar den andra upp genom att hjälpa mig bli en ännu bättre förälder till Mini.
Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar