Sötnos

Det var halloweenfirande på jobbet igår, så jag susade hem och hämtade Mini och tillbaka lagom till filmvisning och sedan var det Trick or Treat. Kollegans pojke kom också med. Han är ett år äldre än Mini och de gillar varandra. Så det var ballongjagande och fikande och hissåkande. Titta på mammas rum, springa och hoppa.

Ner i ljusgården igen. Kollegan tittade till Mini, jag kom tillbaka. Han var precis intill mig. Och så plötsligt... BORTA.

Jag gick runt och kikade. Ingen Mini. Till slut fick jag lite panik och fick tag i min närmaste kollega och bara pep fram att han måste hjälpa mig. Ut och leta igen och nu kunde jag höra Minis kvävda gråt. ÅÅÅÅH MEN JAG KUNDE INTE HITTA HONOM

Så kom jag på det. Hissen.

Tryckte på knappen men dörren gick inte upp. runt och se var den är. Jodå, på översta våningen.

Lilla bus. Plötsligt hör jag hans röst tydligt: MAAAAAMAAAAAAAAA!

Kollegan rusar uppför trapporna. Jag stod då vid hissen. Rusar efter och där på tredje våningen hade MIni gått ut och stod och grät inför en av direktörerna. Lilla unge! Så snabbt det gick.

Det skönaste kramen på länge.

Sedan åkte vi ner med hissen mest för att säkerställa att det inte blev något trauma. Väl nere så minglade vi runt lite och plötsligt hör jag ett: ÅH, men såååå söt, vems barn är det här? Och nog är det Mini som refereras.

Gissa vem som blev stolt. Fast nog hade jag älskat Mini om han inte var gudomligt söt också.