Jag har levt i ett sömnhelvete som kulminerat sista tiden. Vaknat med ont i magen ett par gånger per natt i ett halvår och när det verkade sluta tog urinvägsinfektionen vid och höll mig vaken.
Senaste veckan har jag vaknat runt fyra-fem, utan att kunna somna om.
Igår var jag trött som en gnu. Somnade en stund när jag nattade Mini och i soffan runt 9.
Inatt sov jag i ett. Äntligen!
Ända fram till fem. För det är tiden min kropp lärt sig att vakna på.
Ska jag bli morgonpigg på äldre dar? Vill jag det?
Mini? Han har just börjat gnuffa runt i sin säng och klockan är kvart över åtta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar