onsdag 16 januari 2013

...

"Mamma har ingen pappa" säger Mini och tittar på mig.
"Jo, mamma har en pappa. Mammas pappa är ju morfar"

"Mamma har ingen pappa"

"Menar du att mamma inte har någon pappa till Mini?"
"Ja, Mini har ingen pappa"

"Nej, du har ingen pappa, men du har så mycket andra människor (lång uppräkning)"
"Jag har ingen pappa"

och mammans hjärta går nästan itu
Aldrig hade jag kunnat tänka mig att jag skulle behöva ta de här funderingarna redan vid två års ålder! Samtidigt är jag glad för det, för jag inbillar mig att ju mer vi pratar nu, desto enklare blir det sedan.

Men åh, älskade fina fina Mini. Om jag bara kunnat trolla fram en fantastisk pappa till dig hade jag kunnat.

6 kommentarer:

  1. B pratar inte så mkt ännu, men han är väldigt intresserad av andras pappor. De håller å¨att inskola en liten kille nu och hans pappa är med, och de får locka bort B så att den där lilla killen får sin pappa i fred. Jag försöker också prata mycket om det. Det är nog bara bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Länge länge kallade Mini bästa kompisen As pappa för As "mamma". Han hade helt enkelt inte koll på begreppet.

      Radera
  2. Ja, det där blir det riktigt, riktigt svåra... Jag hoppas ju verkligen jag ska träffa någon som vill bli MTs pappa, men det kan man ju inte räkna med. När började du prata med Mini om det? Hur gjorde du? Finns det kanske någon pekbok eller så?

    SvaraRadera
  3. Jag tror och hoppas inte att det blir så dramatiskt om man inte lägger någon dramatik i det. Det finns så många olika familjekonstellationer idag, och att vara ensamstående mamma (utan pappa eller närvarande pappa) är och kommer heller inte att vara unikt.
    Normen är tyvärr fortfarande mamma, pappa, barn, men om man själv försöker att se utanför normen så blir det förhoppningsvis inte så dramatiskt för en själv och barnet. Om man själv känner att det saknas en pappa så förmedlas nog den känslan till barnet, barn har en otrolig förmåga att läsa av sina föräldrar...mer än man kanske kan tro.
    Jag menar nu inte att man inte får sakna en pappa till sitt barn.När jag) bestämde mig för att skaffa barn på egen hand så var det för att jag längtade så mycket efter barn och efter många tanketurer så valde jag att göra det i vetskapen om att han inte skulle ha någon pappa. Jag älskar honom över allt annat på jorden och att jag längtade så mycket efter honom! Det är det jag vill förmedla till min son när han börjar prata om en pappa, inte tycka att det är "synd" om honom för att han inte har en pappa. Han har ju mig! :) Och en massa andra människor omkring sig som älskar honom. Det är det många barn som skulle värdesätta högre än att ha en biologisk pappa. (Hårddraget)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite så tänker jag såklart. Samtidigt märker jag tydligt att det är något Mini funderar över. Försöker hitta kostymen i på något vis.

      Radera