torsdag 31 januari 2013

Ingen vanlig dag

Idag, eller snarare inatt, är första natten som jag sover borta från Mini sedan han föddes.

Kan ni förstå? Nästan 2,5 år.

Lille söte bus har haft en underbar dag tillsammans med sin älskade mormor och jag bryter benen av mig i Oslo. Snö och is. Hujedamig!

Trodde nog att det skulle kännas märkligare, men nej, det är bara helt okej att vara borta. Vi ses ju så snart igen.

4 kommentarer:

  1. Jag sov borta en natt när han var knappt ett år, det kändes inte så märkligt alls. Sen i höstas när han var drygt 1,5 år och jag åkte på min första distansträff kändes det som om jag blivit amputerad, men då sov jag borta 3 nätter. Jag har varit väg en gång till efter det och då njöt jag mest av en egen säng :)

    SvaraRadera
  2. Har du brutit benet på riktigt? Eller var det mest lite skoj?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var bara uttrycket för att det är snorhalt!

      Radera
  3. Antar att det inte känns konstigt för att både du och Mini är trygg med att han är hos mormor. Å att man själv kan koppla av tycker jag är sunt - ibland verkar det som om man ska ha dåligt samvete för att man inte har dåligt samvete när man är borta från sina barn!

    SvaraRadera