söndag 6 januari 2013

Mitt liv

Ögonen föll på klockan på köksradion. 23.11 en lördagskväll. Jag står på pallen i köket och torkar taklampan. Nej, det är inte så att jag storstädar. Jag skulle bara ställa undan champagneglasen från nyår och de står ovanpå kylen så jag ställde mig på pallen och då såg jag hur dammig lampan var.

Ett typiskt Mamma Vilja-scenario.

Så jag fixar och fixar och fixar. Det spelar ingen roll att det är lördag kväll. Och det är extra illa just idag, efersom jag faktiskt hade erbjudande om sällskap. Sällskap av en man. En yngre vältränad man som bara bor 5 minuter härifrån.

En av besluten under hösten var att börja dejta igen och det har jag gjort idag. På en lekplats tillsammans med Mini och mannens dotter. En jättetrevlig dejt. Mannen i mitt liv? Jag vet inte. Ska man veta det efter att bara ha träffats?

Jag hatar den här sidan av dejtingmyntet. Ja, så har vi mötts. Levde jag upp till hans förväntningar? Levde han upp till mina? Vad söker jag egentligen? Ska jag fortsätta träffa andra? Hur mycket energi ska jag lägga? Allt jag vill är att ha kul och känna sockerdricka i magen. men jag kanske är för gammal och luttrad för det? Kanske lider jag för mycket av Akademikersjukan, vi som analyserar ihjäl oss.

Och kanske kanske krävs det att jag ägnar mina lördagskvällar åt annat än att torka av kökslampan. Kanske. Vad tror ni?

4 kommentarer:

  1. Dammet ligger kvar och kommer garanterat att komma igen, men gör mannen det? ;)
    Säkert lättare att säga än att göra, men det är väl bara att slänga sig ut i det djupa vattnet och se vad som händer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men du vet hur det är när man inte är van vid djupt vatten, då håller man krampaktigt i kanten. Men jag håller fast i den med lite lösare grepp nu. ;)

      Radera
  2. Analysering är inte alltid utav godo, var sån själv men när jag la analyserandet åt sidan och bara "va" så gick allt mycket lättare, hittade kärleken, mig själv och för första gången i livet kändes allt bra. Så mitt enda tips är att strunta fullkomligt i analyserandet. Totalt! Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag ska försöka. Slut på tänk om och vad kan hända. Bara känna och njuta. Lite agera också förstås. ;)

      Radera