söndag 21 april 2013

Det här med napp

Mini fick napp på neo-natal. Han har alltid haft napp med andra ord. Ett tag slutade han eftersom han kräkts med den i munnen, men den perioden var jobbig. Han behövde den egentligen för att komma till ro.

Nuförtiden har han nappen när han ska sova och om han är trött eller otrygg i någon situation. Jag har inte lagt så stor vikt vid det. Behöver han den så får han den. Det är inte som att han går runt länge med den. Tidigare skulle han prompt ha napp och snutte när han lämnades på förskolan. Nu ska vi lägga det i lådan till hämtningen. Det är Mini själv som tagit det initiativet.

Visst händer det att jag plockar ut nappen om jag märker att han inte behöver den, men oftast lägger han den ifrån sig själv.

På sista tiden har Mini fått kommentarer från två personer om att han är för stor för att ha napp nu. Jag reagerar på det här. För det första för att de vänt sig direkt till Mini, utan att kolla med mig vad som är min hållning i frågan om nappens vara eller inte. Det som gör mig ont är att de på ett lite mästrande säger åt Mini att hans trygghetspryl inte är okej i en situation där han uppenbarligen behöver den. Hade jag varit Mini hade jag känt mig hotad av det. För det tredje tycker jag inte att det är rätt väg att gå för att få någon att sluta med en vana. Min strategi har hela tiden varit att bygga upp förväntningar. Berätta vad som ska hända och fråga Mini om det är ok. Det har varit min plan med nappen också. Inte att berätta att nu får du inte ditten eller datten.

Vad är det som får vuxna människor att agera på det här viset?

Min reaktion har varit att säga att Mini får visst ha nappen om han vill. Som en barriär för att han inte ska tro att vi ska rycka den ifrån honom.

Hur har ni andra gjort med napp? När har ni slutat om ni gjort det? I så fall hur och varför?

6 kommentarer:

  1. Vi verkar ha samma tankar om napp. Våra barn har napp när de ska sova eller är riktigt ledsna. Att ha napp när man är nöjd och sitter och leker är inte ok hemma hos oss. Vi har börjat fundera på det här med napp eller inte till Signe men vet inte riktigt hur vi ska göra eftersom Nils har napp. Kanske väntar vi lite till och låter båda sluta samtidigt. Nils är dock inte lika kär i sin napp som Signe.

    www.mammatea.se

    SvaraRadera
  2. det jag tänker är att man kan se lite på tänderna om de formar sig efter nappen och om de verkar göra det så kanske det börjar bli dags att sluta. har för mig att tandläkarna säger max 4 år?

    Alltså jag känner inte många tonåringar med napp heller och de flesta ungar brukar väl sluta runt 3 kanske? Några före några efter. Det löser sig nog. Be de som är dumma att lägga av, säg typ. "Tror ni verkligen att mini skälv kommer att ta det beslutet? nehej hur smart är det då att fråga Mini?"

    SvaraRadera
  3. själv!! jag vet hur det stavas faktiskt!!

    SvaraRadera
  4. Lejonungen slutade med napp vid 3 år och 4 månader. Innan dess hade han den i stort sett bara på natten eller om han var väldigt ledsen. På första tandläkarbesöket så sa tandläkaren att det inte var bra för tänderna. Han ville inte sluta utan det blev en muta - en radiostyrd bil!
    Nu är han drygt 4 år och och han har lite svårt med några bokstäver - L,T,D,K (dvs de har ungefär samma tung-ställning). Logopeden säger att det nog ska lösa sig men vi måste träna en del och ofta kommer det ifrån nappanvändande. Jag vet inte var vi hade varit utan napp men jag tror nog att man ska vara medveten om att den kan ställa till det.

    SvaraRadera
  5. Men att de kan med att säga det direkt till barnet! Jag tänker att så länge barnet behöver nappen som trygghet så är det ok (klart en måste väga in ev skador på tänder osv). Men ofta kanske nappen bara används vid sovdags, som tröst & mys.

    Drar en liten parallell till amning, vissa barn har ju ett ganska stort sugbehov upp till 3-4 år och vad gäller amning är det ju biologiskt förväntat till den åldern. Så ta det lugnt med nappen, i Minis takt :)

    Blir själv förbannad när någon berättar för mitt barn att hon är för stor för att ammas, vem är den personen att bestämma?! Har du synpunkter ta det med mig som förälder!

    SvaraRadera
  6. Men sjutton också... Vi pratade om det här idag i "föräldragruppen", att människor tar sig rätten att säga till barnet saker, att säga åt barnet om just napp. "Du som är så stor..." Det är inte okej, kommer aldrig att vara okej, att göra just så om trygghetssaker - och att själva frågan blir en trygghetssak. Det kommer olika signaler från olika vuxna, vuxna som ifrågasätter det mamma säger. Jag blir så frustrerad på sånt. Faktiskt.

    SvaraRadera