onsdag 16 oktober 2013

Dags att sova

Utskriven på riktigt efter återbesök idag. Kissa på beställning är inte alltid det lättaste, men till slut gick det. Och så en bra stund med läkaren som opererade mig. Gud så skönt att få veta allt. Få ställa alla frågor och så få svar. Det är en sak att googla och läsa, en annan sak att prata ansikte mot ansikte med en specialist. Som dessutom opererat på just mig. 

Samtidigt undrar jag, vill inte alla veta? Tekniken, hur funkar det? Var sitter ärren, hur långa är de? Vad är mina chanser att bli bra? Vad kan jag göra för att göra det optimalt? Om det inte fungerar, vad händer då? Hur länge håller det? 

Allt det där fick jag svar på och det var ljuvligt. Vill verkligen inte alla veta? Funderar på att göra iordning en trycksak, bara ett original, och ge dem som exempel på hur det skulle kunna se ut. 

Så fick jag veta en sak till. Jag frågade varför just jag drabbats och hon hade en lång utläggning om hur muskler fungerar och nervpåverkan till musklerna. När jag berättade om min förlossning som slutade med sugklocka i ansiktsbjudning slog hon ut med händerna och sa, "där har du svaret. Det går inte att föda barn med större påverkan på bäckenbotten än det. För musklerna handlar det om millimetrar i det läget."

Men VARFÖR har ingen sagt det tidigare? Morr...
Är jag verkligen så ensam om kunskapstörst? Jag kan bara inte tro det. 

Och barnmorskans kommentar: "du fick iaf en vaginal förlossning" My ass. 

Om ett par veckor kan jag svara på om operationen lyckats. Än så länge lovande, men jag måste läka i lugn och ro först. 

3 kommentarer:

  1. Åh, jag hoppas verkligen att allt blir så bra som det bara kan. Planen är att jag ska göra samma operation när jag är klar med 'familjebildningen' som det så fint heter. Men jag har inte i närheten av så svåra problem som du har haft, din stackare. Även om man har världens mest ljuvliga barn så påverkar det livskvaliteten så påtagligt och sätter sig inte minst på humöret.
    Önskar dig en snabb återhämtning och ett liv med många fysiska aktiviteter tillsammans med Mini.

    SvaraRadera
  2. Vilket helvete du gått igenom och fortfarande går igenom! Och nej, du är inte ensam om att vilja veta och vilja lära. Mina förlossningar har varit "normaljobbiga" men jag har ändå haft frågor som jag inte fått svar på. Upplevt liknande saker med Hs hörselresa, speciellt i början då vi möttes med kompakt tystnad från vården trots att vi ville veta.

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Har samma problem som du och hoppas på snar hjälp... Skönt ändå att höra att man inte är ensam... Tycker att det borde pratas mer om detta problemet eftersom det är ganska vanligt men jag hörde nada om det när jag väntade min son. Hoppas din operation lyckats!! Tänk att bara kunna springa eller hoppa när man bäst behagar göra det, det längtar jag till!
    kram M

    SvaraRadera