I helgen har Minis två kusiner varit här och åh vad han har haft det bra. Skrattat, varit med dem, busat, gosat. Den där totala lyckan. När det lyser ur ögonen och skrattet porlar.
Samtidigt har vi trappat ner nappen rejält. I lördags innebar det att Mini somnade mitt i ett ord, för när nappen inte fyller munnen är det prat som bor där. Bla bla bla bla blzzzzzzzz
Igår var det stört omöjligt för honom att somna. En minut med napp så sov ungen och jag kunde pilla ut den igen.
Jag har varit sjuk hela helgen och är hemma idag. Snart är det dags att åka och hämta min lille buslus. Ser fram emot det efter en dag i soffan.
Jag kan sakna det där sprudlande glada som småbarn har. Snart är alla mina tre barn buttra tonåringar... men de har sina ljusa sidor tonåringarna också.
SvaraRaderaTack för din blogg, tack för att du skriver så ärligt om att vara en ensamstående mamma. Hittade bloggen för lite mer en 1 vecka sedan och har sträckt läst ifrån början. Jag önskar mig en egen mirakel bebis från Danmark, men har just nu inte ekonomisk möjlighet att åka. Men drömmer, längtar och planerar inför framtiden. Tack för du delar med dig av din vardag, en vardag med barn som jag snart hoppas får dela.
SvaraRadera