SDs resultat ger mig ont i magen.
Och i de vindar som blåser nu. I de vindarna får inte Minis och min familj existera. Eller normaliseras.
Jag mår på riktigt illa idag. Och håller hoppet till de unga. Min Mini. Vi pratar politik på samma sätt som min pappa gjorde med mig. Kanske lyckas jag med Mini, det min far önskade av mig. Statsministerposten.
Då i ett inkluderande och öppet land, där missnöje inte får plats att gro.
Jag tillhör "vinnarna" av Alliansens politik. Ändå önskar jag för allt i världen inte den tillbaka. Jag är en vinnare när skolan är bra, när vården har resurser igen, när mina tillbakadragna jobbskatteavdrag landar i mina pensionerade föräldrars plånböcker.
Tills dess gråter jag lite inombords. Och försöker förstå.
Önskar jag hade tiden att engagera mig politiskt igen. Jag hade inte tvekat. En sak är säker. Jag kommer att börja prata politik öppet igen. Jag vill att Mini ska höra.
Och lära sig tänka själv.
Håller med dig helt o fullt
SvaraRaderaLåter som att jag håller med dig i dina politiska åsikter, men oavsett det så finns det en positiv sak med valresultatet. Det pratas politik som aldrig förr!
SvaraRaderaJag brukar inte prata politik och jag brukar inte höra så mycket politikprat på jobbet. Den här veckan har det pratats politik både vid fikabordet och lunchbordet. Det är bra! Hoppas verkligen att det fortsätter för vi måste våga prata om saken om inte SD och liknande partier ska få ännu mer makt.