Det här inlägget skrev jag på en resa och publicerar lite i efterhand
Jag jobbar med en kund som har ett utvecklingskontor i Schweiz. Mitt jobb är att lära dem hur man använder ett system på bästa sätt och också att hjälpa dem att få systemet att passa deras behov på bästa sätt.
Två gånger har jag varit här nere nu. Schweiz ska vara ett utvecklat land, men jag märker tydligt hur vissa män har svårt att jag är kvinna och kan mer än de. Att jag struntar i att de är män som VET hur saker ska vara. Det är frustrerande att se en sån kvinnoattityd leva kvar. För det gör den, även om den säkerligen är avrundad nu mot för 10-20 år sedan.
Samtidigt sker flörtandet på ett annat sätt här. Jag ser att jag får uppskattande blickar i tågkupén. Män håller upp dörren. Ger komplimanger och ja, jag gillar det. Gillar att bli behandlad som en kvinna och bli sedd av en man, eller flera män för den delen.
Fast om jag får välja, taskig jobbattityd och härlig uppvaktning eller svensk nolluppvaktning (för den som finns räknas knappt i de här sammanhangen) och jämställdhet på jobbet, så väljer jag det senare.
Det bästa hade naturligvis varit att få det bästa av båda världar.
Den är så himla märklig, idén att jämställdhet skulle vara en man som smäller dörren i fejan på en kvinna eller inte bidrar till hyran hemma. Vad är fel med BÅDE juste och vänlig, liksom?
SvaraRaderaBlää för att vara kvinna i arbetslivet i Schweiz, säger jag. Kvinnlig rösträtt först 1971 säger väl allt..
SvaraRaderaJa, jag är inte särskilt tilltalad av att jobba där faktiskt. Då brukar jag bli fascinerad och vilja utforska platser, men Schweiz lockar inte alls.
SvaraRadera