Hälsningar från snorträsket

Ni kanske undrar var jag är? Jag är fast i snorträsket. Jisses. Men nuförtiden sover jag och snorar och sover och snorar.

Jag har varit och bearbetat min förlossning lite idag. Är det illa om terapeuten också gråter? Jesus, vad vi grät båda två. Men bra var det. Och ja, jag vet att ni alla har sagt det och jag vet att det är så, men att man måste prata för att bearbeta. Det är bara det att om det blir ett tillfälle att berätta så känns det så bisarrt att göra det. Ofta känner jag antingen att någon just har berättat om sin förlossning och då blir det helt tokigt om jag ska komma och "toppa" med min. Alternativt att vi pratar om annat och när det kommer till att prata om min förlossning så känns det väl magstarkt att ösa den över den andra stackars människan.

Nåväl, vi kom fram till att jag ska beskriva mina upplevelser och vad jag hade behövt både från förlossningen och från BB och posta det till MAS. Skicka tillbaka det som hände till de som var ansvariga för att det hände. Något jag har funderat på att göra flera gånger, men inte kommit mig för, eftersom det känns som att skicka det rakt in i ett svart hål.

Men jag tänker skicka det till fler än bara till dem. Jag funderar på att skicka det till lite högre distanser och eventuellt lite politiker också. Vad tycker ni?