Tinnitus

Varning för gnällinlägg!

Idag vaknade busungen med 38 graders feber, men var rätt på hugget ändå. Särskilt efter sin Ipren.

Men så, lagom till lunch kom dippen. Ingen mat, ingen välling. Bara ledsen och tempen steg och steg. På en timma gick han från lek och bus till helt apatisk i min famn och det var rätt läskigt.

Så jag ringde Sjukvårdsupplysningen. "Ring Vårdcentralen", sa de.
Vårdcentralen sa: "Vi har inte tid, men det måste kollas upp. Åk till Barnakuten"
Barnakuten sa: "Vad gör du här?!"

Men åh, vad svenska sjukvården är kul att ha att göra med. Jag upplyste barnakutsmänniskan om att jag på inget vis önskade om att vara där, men att jag blivit ditskickad av min Vårdcentral, som dessutom upplyst dem om att jag skulle komma och att rutinerna dem emellan får de lösa själva.

Fast innan dess var jag tvungen att passera en riktig vårdragata, som upplyste mig om att på Barnakuten vill de inte att man tar in sin barnvagn. Jag upplyste henne om att jag också är sjuk och att jag på inget vis klarade att bära runt på 15 kg sovande feberbebis med packning och drog upp vagnen på akutavdelningen. Vad är det för barnakut där man inte får ha med sig barnvagn? Ja och sen fanns det gott om plats att ställa barnvagn.

Jag behövde min till packningen, för jag har ju varit med om att man åker till akuten en dag och inte kommer hem på en vecka. Därför hade jag med mig alla våra mediciner, ombyten, underhållning, lite mat och toalettartiklar. Det rymdes liksom inte i en vanlig väska. Förvisso lämnade jag en del i bilen. Annars hade de trott att jag skulle flytta dit.

Bäst var ändå att de ville ha urinprov. Och så gav de mig en plastmugg att leverera det i. Jag bara tittade på dem. Han är blöjbarn!
"ÅH, men det brukar gå bra." sa tjejen och gick

Efter två timmars rumpluftande ringer mamma på min mobil och då, ja då, när jag tappar fokus från Minis snopp i en sekund, så pinkas det en liten pöl på golvet. Och då, kan jag meddela att jag gav upp. Det blev inget urinprov. Efteråt har jag fått lära mig att det finns ngt som heter urinprovspåse, som man använder till blöjbarn. Jag ska upplysa dem om det till nästa gång.

Nåväl, efter 5 h, fick jag höra det jag förväntade mig: "Det är virus. Åk hem och vänta ut det."

Har jag sagt att tålamod inte är min starka sida. Ser fram emot när de där febertopparna hinner ikapp mig. Det bör väl vara lagom till fredag. Så får vi sjukskriva oss lite i nästa vecka också. Jamenvarförinteliksom.

Hejdå ekonomi!

Och efter akuten, när vi kommit hem och jag fått äta något sen frukost, ja då har ungen något energiöverslag och vägrar somna. Jisses vad jag fick jobba på att få honom lugn. Och då känner jag den. Febern som stiger i hans lilla kropp. Upp upp upp... Liten! Febernedsättande, Nezeril och ligga i mammas famn tills han däckade till slut.

När lugnet lägger sig i lägenheten och jag kan slappna av så är det jag och min nyfunna vän tinnitus som umgås. Har läst på att man kan få det av virus. Hoppas innerligt att det försvinner med det eländiga viruset också.

När det nu försvinner. Om det nu försvinner. Gode gud, låt det försvinna snart!