torsdag 25 oktober 2012

Ett ljus

Idag fick jag veta att den man som senast uppvaktade mig gick bort i en bilolycka i tisdags kväll. Han lämnade 2 döttrar efter sig.

Det är så sorgligt. Jag kan liksom inte förstå att han är borta. Inte heller riktigt acceptera att jag på ett så brutalt sätt påmints om hur otroligt skört livet är. Jag vill stampa med foten i golvet hårt och säga "Nej! Så skulle det inte gå!!" och så är det ogjort. Men så är det inte.

Var rädda om er och varandra.

3 kommentarer:

  1. Huu! Ibland blir man påmind, onödigt hårt, om att livet har ett slut.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vad hemskt!
    Stor kram!

    /Suz

    SvaraRadera