Längtan

Idag har jag bara längtat efter Mini hela dagen. Åh... Det var så skönt att få åka och hämta honom. Tänk att man kan känna så trots att vi just spenderat fyra dygn tillsammans.

Just nu njuter jag av Mini. Jag vet att det kommer att ändra sig och att det kommer att komma dagar då jag kommer att känna mig som en galen, men just nu är Mini bara underbar. Han kommunicerar mer och mer. Visar humor, känslor, omtänksamhet. Drar egna slutsatser. Kommer på egna saker.

Han är go. Imorse när jag lämnade honom hos V på förskolan så gosade han in sig mot henne och jag såg hur hon njöt av honom (och han av henne). När jag kom och hämtade honom stod bästa kompisen As pappa och såg lite uppgiven ut. Mini körde runt A i en kärra och A vägrade följa med pappa hem. Sedan sprang de skrattande till kapprummet (de är ute men vi går igenom avdelningen för att hämta snutten och kolla om det är ngt som ska ersättas på hyllan) där A bjöd Mini på kakor och fick en stor kram till tack.

Och väl hemma kan han inte bestämma sig för vilken film han helst vill se, men beslutar sig tillslut för Bärgarns historier och sitter sedan på kanten av soffan som ett ljus med glimmande ögon och ropar "BÄÄÄJAAAAN!" exalterat när det händer spännande saker.
Samtidigt står jag i köket och gör iordning kvällsmat och när Mini tycker att jag har varit borta lite för länge kommer han utknatandes i köket, drar fram pallen och följer det som händer. Hjälper till också.

Maten äts under lite frustration. Det är nämligen någon som har fått myror i rumpan och inte kan sitta stilla. Igår var det någon som precis när mamma sa sista ordet i meningen: "Akta dig så att du inte trillar ner och slår dig!" gjorde just det och bet i underläppen så att blodet sprutade. Ikväll var det inte riktigt lika myrigt, men inte helt lugnt heller. Efter ett tag går Mini ner från soffan och säger artigt: "Tack för maten mamma!" och vem kan motstå en sån mening?

Sedan var det tandborstning, rengöring och blöjbyte. På med Sjörövarpyjamasen. Och när den är på är det bråttom VÄLLING! Till pingvinerna på Madagaskar på Barnkanalen. Åh lycka, fast när mamma frågade om vi skulle läsa Olssons Pastejer tog han Frida, Sally, Nallen och snutten och sa prydligt "Natti natti TVn" och gick. Det är så sött att se honom överlastad med alla djuren och sin stora snutte knata iväg. Jag fattar knappt att han kan!

"Olssons pastejer" är en underbar bok, som just nu är Minis absoluta favorit (tillsammans med Pippi). Jag rekommenderar den varmt!

Ni hittar boken och bilden här

När jag läst klart boken, så säger Mini alltid: "Läsa Olsson igen mamma" och trots att jag känner mig som världens lyckligaste människa som får ligga där med hans mjuka kropp och tunga huvud mot min arm, snusa honom i håret och höra honom fundera, så säger jag "Nej, nu är det dags att sova"

Jag busar ner honom i sängen och lämnar strumporna på, för Mini har bestämt sig för att han vill ha strumporna på när han sover, så det får han. Jag tycker inte att det är en strid värd att ta även om jag själv tycker att det är obehagligt att sova med strumpor på mig.

Och nu, nu hör jag emellanåt ett trött lite pipigt "Mamma?" från sovrummet, för lilla Bus har såklart kommit på att dra av sig sockan så måste mamma komma och sätta på den igen.

Vilket jag såklart gör. Fast sista gången stoppade jag den innanför Sjörövarfabbepyjamasbensmudden, och liten var så trött att ögonen gick i kors, så jag misstänker att jag inte kommer att höra "maaammaaa" därinifrån mer ikväll.

Fast precis som när jag var på jobbet idag och saknade honom, så saknar jag honom även nu när han sover. Det kommer att komma dagar som inte alls är så här. Men just nu är Mini bara en underbar unge. Min unge.