onsdag 10 oktober 2012

Om det här med Feelgood

Det har ju varit lite bloggkrig tydligen runt det här med Mona och Magdalena Graafs Feelgoodhelg.

Personligen tycker jag väl att det var väl roligt för de som var där. Jag tillhör inte kategorin som hade åkt på något sånt. Samtidigt så håller jag faktiskt med Ketchupmamman, som anser att det är tråkigt att allt alltid är så stereotypt. Dessutom har jag har så sjukt lite energi över att lägga på att klä mig "rätt" eller sminka mig "rätt" att det bara känns löjligt att ens försöka lägga energi på det. Det är inte viktigt för mig. Snarare är min inställning att jag sliter för att ha rätt nivå på kläderna till jobbet.

Jag vet inte. Funderade ett tag på att sluta läsa Monas blogg, för jag tyckte att den blev tråkig, dvs inte för mig (Magdalenas läser jag inte). Sedan blir inlägg som är schemalagda och spridda över dagen lite märkliga. Jag menar, i vanliga fall är jag på jobbet så här dags, att läsa eller skriva blogginlägg dagtid är inte särskilt vanligt förekommande i min värld. Nu när jag läser löpande under dagen så ser jag direkt om det är något som inte är bloggat i stunden. Är det för att hålla läsartalet uppe som blogginläggen måste komma spridda över dagen? Känns inte det lite utstuderat? Är jag lite fånig som ens bryr mig?

Nåväl, Mona får hänga kvar ett tag till, för för det mesta tycker jag ändå att hon är underhållande och jag måste ju beundra mängden energi hon använder på ett dygn (även om det finns de som anser att jag gör detsamma). Feelgood för mig är att få träffa goda vänner, umgås med en glad Mini och sömn.

Ja herregud. En helg med bara vanlig ostörd sömn hade varit helt fantastiskt feelgood för mig. Ordnar någon en sån helg, ja då anmäler jag mig omedelbart!

8 kommentarer:

  1. Jag slutade läsa Monas blogg när jag tyckte att väldigt många inlägg började handla om "det här kan du köpa hos mig/min kompis". Hennes blogg är lite för mycket affärsidé för mig (även om den hade en del kul inslag när jag läste den).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är kanske det som skaver för mig. Affärsmässigheten som har smugit sig på. Samtidigt tror jag på att hon ändå rekommenderar saker från sitt hjärta. För det mesta är jag dock helt fel målgrupp för prylarna och det gör det bara ännu mer ointressant.

      Radera
  2. Jag fascineras såå över hur folk rasar mot precis allting! Hur orkar de vara så arga?! Hur förmår de sig att sitta och skriva den ena hemskheten efter den andra i kommentarer till en människa de bara tror sig känna?! Det finns ju liksom ingen lag på att man MÅSTE läsa någons blogg. Stör man sig så slutar man. Jag läste Monas blogg, men liksom tröttnade, det blev lite samma om och om igen. Så jag slutade. Min blogg är förmodligen dötrist för vissa, men då förutsätter jag också att man låter bli att läsa. Mycket enkelt, tycker jag ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väl så enkelt. Fast rasat tycker jag nog inte att någon av dem har gjort.

      Jag antar också att vi vill ha ut olika saker av att läsa bloggar. Personligen vill jag läsa om människor som skriver rakt om sina egna liv och erfarenheter. Svårigheter, upplevelser, eller vad det nu vara månde. Lite som en dokumentär liksom.

      Radera
    2. Jag tänkte mest i allmänhet. Just bloggkriget kring Monas och Magdalenas arrangemang i helgen har jag inte direkt märkt av. Jag läser den sistnämndas blogg men har hoppat över inläggen om just det, det intresserar mig inte. Jag är ute efter samma som du.

      Det är onekligen intressant, det här med bloggeriet. Hur man liksom lämnar dörren öppen till sin privata dagbok. Och dessutom ger möjlighet att kommentera innehållet. Undrar vad det ska bli här näst? ;-)

      Radera
  3. Jag ser det lite såhär - vissa inlägg Mona gör är skitroliga. Andra är aptråkiga eller bara ointressanta. Ungefär som de flesta bloggar.

    Sen om det är schemalagt eller totalspontant? Tja. To each his own. Eller "her" dårå.

    Möjligen tycker jag att Mona var lite roligare/mer avslappnad innan hon bytte bloggportal första gången. När hon hamnade hos Maggan så blev det plötsligt mer forcerat, som om hon kände att hon förväntades producera. Och det märktes. Lite av det sitter kvar kan jag tycka, att tonen ändrades lite. Kanske är det oxå för att ungarna växer upp och inte ger lika mycket spontant foder för inspirerade inlägg? (Faktum är att det är anledningen till att jag slutade läsa ketchupmamman - jag tyckte att hon började bli forcerad JAG SKA VARA ROLIG.)

    Sen tycker jag att Mona själv är supersympatisk. Men det är en helt annan diskussion :=)

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag gillar också Mona som person. Verkligen! :)
      Saknar den "gamla" bloggen.

      Kram tillbaka!

      Radera
    2. Tjingeling! Jag har messat dig facebookstyle ;)

      Radera