Ung och bortskämd

Jag har världens snällaste barn. Vad jag har gjort för att förtjäna honom vet jag inte. Idag vaknade han utan feber och jag helt slut efter ytterligare en helvetesnatt.

Vi morgonmyser enligt alla konstens regler, dvs tittar på Barbapapa på telefonen i sängen. Sedan är det frukost med yoghurt för Mini. Han äter så stolt och blir lite lätt galen när han råkar spilla. Först på bordet "NÄÄÄ, inte spilla på boooordet", säger han då lite förnärmat. Sedan spillar han i knäet, eller ja, på magen och i knäet. Magen är liksom lite ivägen för knäet. Då blir han nästan tokig. "Kladdigt mamma, klaaaaaddigt!" och så ska det torkas bort.

När han har ätit klart säger han: "Mini fädi mamma, tack fö maaten" och när han får okej så går han raka vägen in i badrummet. Där kladdiga pyjamasen tas av och projekt rengöring utförs. När det är dags för tandborstning sätter han sig snällt i mitt knä och gapar stort. Inte ett ljud till protest som det var förr.

Han är nästan alltid engagerad i sina kläder och nuförtiden är han extra förtjust i strumporna. Det går liksom inte att få på dem fort nog. Sedan är det byxorna: "Mini bjallo mamma" och tröja. Efter det deklareras det högt att det ska lekas. Sedan leker han snällt med sina leksaker. I sitt rum. Och det märkliga här är att det blir knappt inte ens stökigt när Mini leker, för han väljer oftast att leka med det som hör ihop. Duplo med Duplo, garaget för sig och djuren för sig. När jag är med stökar jag till mer än Mini gör själv. Mest för att visa att man faktiskt kan och att det är okej.

Men inte. Mini leker städat.

Sedan klär vi på oss och åker för att handla present. Mini vill ha med sig tre saker när vi ska åka, men jag hävdar bestämt att han får välja en. Vilket han också gör. Utan att ens klaga.

Från parkeringen och in till affären vi ska till så passerar vi en leksaksaffär. De har massor av Pippi-saker i fönstret. Mini tittar storögt och säger "gå in däää mamma", varpå jag säger att vi går in dit sedan. Det köper Mini och promenerar snällt med mig.Vi går in på Designtorget. En butik fylld med frestelser i rätt höjd, men när jag säger "Bara titta, inte röra" och vi upptäcker saker tillsammans så gör han snällt som jag säger. Han tar min hand och vi frågar personalen efter presenten vi ska köpa. Mini följer med och väljer färg. Utan knot. Han är med under presentinslagningen och kommenterar gulligt så att killen i butiken blir helt charmad.

När vi är klara bär Mini påsen. Den är bara liiite för stor för honom och han är så stolt när han vinkar hejdå och går.

På vägen tillbaka glömmer han att jag lovat att vi ska gå in i leksaksbutiken, så jag får nästan dra in ungen. Har jag lovat vill jag hålla det. Han är i sjunde himlen, men köper "Se men inte röra" återigen. Han kvittrar mot alla gosedjuren. Tittar storögt på bilarna. Blir konfunderad när han hittar Conny, men inte mamman (det är en annan docka som följer med i vissa set). Älskar bussarna, brandbilarna, och står läääänge och tittar på en Bobby Car. "Brrrrruuuuuuum mamma, bilen säger BRRRRRRRUUUUUM!"

När vi kommer till legot fastnar han direkt för den Duploask som var kandidat till tvåårsdagen, om jag bara hittat den då. "Mini ha den", men köper argumentet att det är affärens lego. Men då händer något med mig. Jag blir bara så himla stolt över min fina unge som går där andäktig och lycklig med kassen i ena handen, som sliter sig från något han uppenbarligen så gärna vill ha utan att klaga. Så jag impulsköper Duplolådan. Minis ögon är stora och runda, när han inser att den blir HANS. Åh! Klart han ska bära den kassen också. Nu ÄNNU större än förra. En kasse i var hand och nej, mamma får INTE hjälpa.

Vi tar med oss finpizza från favvostället bredvid leksaksaffären och kör hem. Mini med Duplolådan i knäet. I bilen förbannar jag mig själv lite grand. Hur ska jag nu få honom att äta?
Men se det var det då direkt inga problem med.

Väl hemma kunde han inte få av sig sina kläder fort nog för att få öppna lådan. Lycka lycka!
Pizzan var ju snabblevererad på matbordet. Jag bestämde mig för att inte slita honom från sakerna. Det hade ändå inte fungerat. Så jag satte mig till ro och började äta och ett tu tre så var Mini också vid bordet. Emellanåt var han bara tvungen att gå bort och pilla lite på Duplot. Men åt det gjorde han. Inte jättemycket, men han åt.

När vi var klara med maten fortsatte han leka med Duplot och jag var med en stund. Mini trött och egentligen dags att sova, så jag sa "Nu är det nog dags att sova lite. Ska vi lägga Duplot i lådan så kan du leka med det sen?" Vad tror ni att han gör? Jo, just det. Sedan tar han Sally och Snutte och går till sängen.

Det tog en stund att komma till ro. Ungefär ända tills mamma också la sig efter röjandet. Nu sover han så sött här bredvid mig.

Kan ni förstå hur snäll han är? Hoppas att han drömmer fantastiska drömmar. Det är han värd. Min lilla älskling. Jag kommer att gå i konkurs över allt jag kommer att köpa till honom, men hur ska jag kunna låta bli?