fredag 5 april 2013

Om jag bara kunde

"Mamma, jag vill ha en pappa." sa Mini vid läggningen igår.

En mening jag har fasat för. Samtidigt fantastiskt att han kan formulera den vid 2,5. Vi hade ett långt samtal om familjer, pappor, morbröder, morfar, kusiner, Femmiskompisar och annat. Vid ett tillfälle provade jag att fråga varför han ville ha en pappa. Vi pratade även om hur vi har det tillsammans. Att vi har det bra.

Jag tänker mycket på två saker i de här samtalen.

1. Aldrig aldrig lova att jag ska hitta en pappa.

2. Aldrig aldrig skuldbelägga längtan efter en pappa. Det är så han känner oavsett varför och då är det så.


Samtidigt så svårt. Jag vill ge Mini allt, men det här har jag uppenbarligen stora problem med. Jag får vara trygg i att han faktiskt pratar om sina känslor och tankar. Uppmuntrar det i allt. Och jag får vara trygg i att han har en trygg och harmonisk tillvaro.

Älskade ungen min.

9 kommentarer:

  1. åh Bambi har inte riktigt språket ännu. Men det låter som om han pratar mkt om pappor just nu, eller papper. Jag försöker prata om vår familj utan pappa och hur andra familjer ser ut. Shit alltså det där kommer ju. Tror det är två jättebra grejer att komma ihåg. /AnnaCarin

    SvaraRadera
  2. Jag får samma mening eller liknande "Jag vill ha en pappa som NN´s Pappa" från min 4-åring.
    Senaste året har hon dock en tillfällig lösning som hon hittat själv. Jag har ju en pappa, E´s morfar så då kom det en dag:
    "Men morfar kan ju vara min pappa!" Så är det nu ibland då vi pratar familj eller när vi träffas med mormor och morfar. Morfar är med på noterna och hon säger pappa lite då och då, men mest morfar.
    Jag gör inte stor grej av det utan hon testar ordet och känslan.
    Häromdan lekte hon i sandlådan utaför huset med granntjejen i samma ålder och fick frågan var hennes pappa var. "Jag har ingen pappa- han är död"... och sen "Vi har ingen pappa i vår familj, jag har en morfar".

    Men jag håller med dig om att jag lover heller inte att hon får en pappa. Jag pratar om de killar som ingår i vår direkta familj och de grannar eller vänner som finns runt omkring oss. Fokuserar på att det finns vuxenroller.

    Svävade visst iväg lite ;) Men det är ett intressant ämne och du/ni kommer återkomma till det på samma sätt som hos oss.
    //Eva-Lotta

    SvaraRadera
  3. Barn som har en pappa kan sakna annat,som kanske era barn har. Mina barn har en pappa men inga kusiner. Det har jag fått höra många gånger att de önskar sig. Dottern skrev en gång upp det på önskelistan till jul. Nu är det väldigt liten chans att de kommer få kusiner så den längtan kommer att fortsätta finnas.
    Det är bra att kunna prata om längtan, men mer kan man inte göra som förälder.

    SvaraRadera
  4. Barn som har en pappa kan sakna annat,som kanske era barn har. Mina barn har en pappa men inga kusiner. Det har jag fått höra många gånger att de önskar sig. Dottern skrev en gång upp det på önskelistan till jul. Nu är det väldigt liten chans att de kommer få kusiner så den längtan kommer att fortsätta finnas.
    Det är bra att kunna prata om längtan, men mer kan man inte göra som förälder.

    SvaraRadera
  5. Barn som har en pappa kan sakna annat,som kanske era barn har. Mina barn har en pappa men inga kusiner. Det har jag fått höra många gånger att de önskar sig. Dottern skrev en gång upp det på önskelistan till jul. Nu är det väldigt liten chans att de kommer få kusiner så den längtan kommer att fortsätta finnas.
    Det är bra att kunna prata om längtan, men mer kan man inte göra som förälder.

    SvaraRadera
  6. Barn som har en pappa kan sakna annat,som kanske era barn har. Mina barn har en pappa men inga kusiner. Det har jag fått höra många gånger att de önskar sig. Dottern skrev en gång upp det på önskelistan till jul. Nu är det väldigt liten chans att de kommer få kusiner så den längtan kommer att fortsätta finnas.
    Det är bra att kunna prata om längtan, men mer kan man inte göra som förälder.

    SvaraRadera
  7. Barn som har en pappa kan sakna annat,som kanske era barn har. Mina barn har en pappa men inga kusiner. Det har jag fått höra många gånger att de önskar sig. Dottern skrev en gång upp det på önskelistan till jul. Nu är det väldigt liten chans att de kommer få kusiner så den längtan kommer att fortsätta finnas.
    Det är bra att kunna prata om längtan, men mer kan man inte göra som förälder.

    SvaraRadera
  8. jaaaa... å man vill ju inget annat än att ge dem allt!!!!

    du har en bra attityd tycker jag - inte "svamla bort" och aldrig lova nåt som du inte kan hålla.

    Jag frågar min snart-5-åring ibland om det är konstigt att vi inte har någon pappa, men han verkar inte tycka det - men vill inte gräva ner sig i ämnet direkt.

    Båda barnen har i 2-3 års-åldern sagt att de ju har en morfar-pappa.

    SvaraRadera
  9. Jag tänker att du har en bra inställning som jag hoppas jag kan ta till mig: möta utan tomma löften. För det är ju bara så, en del av våra barn kommer under en tid av sina liv att känna längtan efter en pappa. Och blir de mötta i den längtan blir det inte mer än så. Det är inget allvarligt fel, inget allvarligt problem i vår familj - bara en sund längtan här och nu på något vis...

    SvaraRadera