måndag 30 juni 2014

Om en pappa

Pappadiskuasionen har gnagt i mig det sista. Mini säger att pappa är död på förskolan. Hittar på historier och fantiserar. På ett sätt har hela den där: "jag har ingen pappa"-grejen blivit stor, men jag har turen att inte vara ha ett barn som tänker, han går även att prata med. Ikväll kom samtalet upp igen och jag testade ett nytt koncept med Mini. Vi pratade om pappafrön, dr Sven och donatorn. Jag frågade helt enkelt rakt ut: "Mini, skulle det kännas bättre att istället för att säga att du inte har någon pappa, säga att min pappa är en donator?"

Och hela ungen blev så glad! "Jaaa mamma!"

Så pratade vi vidare om att vi aldrig kan träffa donatorn, men att utan honom hade jag aldrig fått just Mini. Jag fick googla fram bilder på Dr Sven och nu får jag nog maila dem och höra om vi kan komma på besök. Det var Minis bestämda önskan. 

Så idag har Mini fått en pappa på ett vis. En donator. Var ska dessa samtal sluta?

4 kommentarer:

  1. Så har min 6-åring också valt att säga: min pappa är en donator. Han bor i Danmark. Det underlättar för henne just nu så då får det vara så

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det det gäller att hitta rätt nivå. Tror att det där att inte ha var tufft för Mini

      Radera
  2. Vad klok du är som tar hans funderingar på allvar och är beredd att följa honom i hans process. Klok Mini och klok Mamma Vilja!

    Eva

    SvaraRadera