Ultraljud

I morse gjorde jag ett ultraljud. Inte för att jag är gravid igen utan av andra skäl. Saker som oroat mig en tid är nu utredda och jag kan lägga en del av min oro åt sidan. Så skönt.

Men att ligga där, med klet på kroppen och mörkt i rummet fick ju tankarna att vandra. Till de där andra ultraljuden. De där Mini sågs vinka och spralla inne i mig.

Vilken fantastisk grej egentligen! Att få se sitt barn i förväg. Fast ändå inte riktigt riktigt. Och tänk att den där filuren på bilden, nu springer runt på sin förskolegård och busar med sina kompisar. Så liten och ändå så stor!