Mitt liv fortsätter i samma ickeaktiva andan som helgen. Det mest spännande som hänt här är att jag numera visat mig vara allergisk mot plåster. Så min mage har inte bara ett antal småärr, utan stora röda kliande fält på sig.
Helgens gulligaste Mini var nog ändå när han stod på ICA med en barnbanan i näven och lyckligt ropade "BANAAAAN!" till en helt okänd farbror som kom gående. Eller så var det stoltheten när han lyckats få på sig mormors ena ylletoffla. Det har han kämpat hårt med i flera dagar.
Eller så är det helt enkelt bara det lilla mystroll han är när han vaknar på morgonen. Jag tror varken han eller jag vill gå ur min säng. Vi ligger där och läser böcker och myser varje morgon vi har tid med det. Underbart!
Åh, det ploppar upp så många härliga minnen från småbarnstiden när jag läser dina inlägg. Jag kan känna doften av nytvättad, len barnhud, höra det lite gurglande ljudet av välmående, se de glittriga ögonen lysa av mammaälskan...suck.
SvaraRaderaJa, det är underbart! Försöker spara såna minnen här i bloggen. Min systerdotter la upp två filmer på MIni på Facebook idag och jag fick nästan panik över att den där lilla ungen är borta. Även om det är fantastiskt att han utvecklats till den han är idag.
Radera