lördag 15 september 2012

Tacksam

Det passerar inte en dag i mitt liv som jag inte aktivt känner mig tacksam över att få leva med Mini. Det är underbart att äntligen få uppleva honom.

Det passerar heller inte en dag där jag inte mentalt kramar om er som fortfarande längtar.

I torsdags sågs ett efterlängtat hjärtslag på en klinik i Köpenhamn. Resultatet av en kamp som startade samtidigt som min. Mycket oro såklart, men också så oändligt mycket glädje. Ett levande hjärta! Ett barn! Ett efterlängtat barn som aldrig en dag kommer att behöva undra om det är älskat.

Glädje

1 kommentar:

  1. Ja barn "skaffar" man inte - man förunnas dem och kärleken man känner är inte jämförbar med någon annan kärlek!

    SvaraRadera