Ibland, eller kanske till och med ganska ofta, är jag som en målsökande missil. Sätt ett mål i händerna på mig och jag kommer att kämpa tills jag nått det. Som med lägenheten. Jag har letat och letat och inte riktigt kanske inte riktigt nej inte den, men hmm... jag har slammat Hemnet och varit i det närmaste besatt av att hitta den perfekta lägenheten.
Nu är det klart.
Men min hjärna, som letat strukturerat och bearbetat lägenhetsinformation, min stackars hjärna fick en utflipp och kaos inträdde. I tre dagar har det varit kaos.
Återhämtningen är dock genomförd och nu är hjärnan omprogrammerad. Inredningsgrejer, måleri, flytthjälp etc står på agendan.
Undrar när jag bara ska ha bebis kvar att tänka på. Tror ni att det någonsin kommer att hända?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar