Projektmänniska

Jag gillar att ha saker på gång. Gillar när det händer saker och att nå mål. Inser att jag har många små mål på gång samtidigt.

Att köpa en större lägenhet är ett stort mål som jag nu har uppnått.
Att gå ner i vikt var också ett stort mål. För lite mer än ett år sedan, när jag separerade från J vägde jag över 85 kg. All-time-high för mig. Imorse vägde jag 72,5 kg. Det är 0,5 kg under målvikten jag satte upp för mig själv för några månader sedan.

Det innebär att jag är normalviktig. På riktigt normalviktig nu och då har jag inte ens ansträngt mig särskilt för att nå dit. Små små förändringar i vardagen räcker långt.

Jag har slutat dricka alkohol. Det vet jag inte riktigt hur jag ska se som ett mål, men jag dricker inte och det fungerar bra.

Sen har jag skalat bort annat som tagit en massa energi från mig. Jag har slutat jaga en man och inser att jag trivs rätt bra som jag har det. Det finns massor av kärlek runt mig, så jag är trygg i det. Jag vet att jag är attraktiv (idag i alla fall) och jag njuter av att befinna mig precis just där jag är. Visst kommer det att komma dagar när jag känner mig som en våt pöl och inte vill annat än att bli älskad av en man och visst VILL jag det egentligen, men jag har det bra som jag har det.

Nästa mål är att få rätsida på min ekonomi. Den liknar berg & dal-bana lite för mycket just nu.

Och sen ska jag få rätsida på min flytt. Det närmar sig med stormsteg trots att 1:a december känns långt borta.

Efter det ska jag få ordning på min lägenhet.

Och allt det här? Varför gör jag allt det här? Jo, för att få plats i mitt liv för mitt barn. Skapa absolut bästa förutsättning för min son eller dotter.

Jag längtar.